Till er som kämpar!

Jag kan inte förklara i ord hur mycket jag ser upp till er som verkligen kämpar. Som vill bli gravid och som försöker och som försökt säkert i år. Det är sånna här gånger, som i mitt fall som man ibland undrar varför det är som det är för vissa, speciellt för de som försöker men förgäves. Fan vad ni är starka!

Jag som inte planderade min graviditet, slutade med mina p-piller pga att jag inte mådde bra av dom, blev gravid månaden efter. VI försökte inte ens, och hade ingen tanke om att skaffa barn. Och för andra som verkligen vill och planerar allt in i minsta detaljt funkar det inte för. Jag kan inte förklara i ord hur mycket jag lider med er och jag tycker ni är så otroligt starka!

Jag vill inte att detta ska framstå som att jag inte vill vara gravid eller få barn, för längtan har alltid funnits inom mig och min graviditet var inte planderad men såå välkommen. Jag har aldrig varit så lycklig i mitt liv som jag är nu och känslan att jag ska snart bli mamma till världens finaste lilla unge är overklig och ovärdelig! Och detta vill jag att ni ska uppleva, ni som försöker!

Jag önskar er alla andra där ute, som kämpar och försöker ett stort lycka till och en lyckospark i rumpan för en graviditet är det minsta ni förtjänar :)