tiden går sakta...

är nu i v.12 (11+5) tiden segar sej fram... mår fortfarande oförskämt bra :) men det gör samtidigt att allt känns ännu mer overkligt, inga symptom alls på att vara gravid förutom att det ser ut som att jag har silikonbröst, och putmage, samt ett himla känslomässigt humör..

Jag har så fruktansvärt konstiga tankar och drömmar, är livrädd att de inte ska hitta något hjärtljud när vi ska till mvc och lyssna på det den 13juli... Rädd att de inte ska hitta någon bebis på ultraljudet, och att de inte ska komma ut någon liten när det är dags för förlossningen...

men samtidigt är jag inte alls rädd o nervös för själva graviditeten, men skit rädd för de här "milstolparna"...

någon annan som känner likadant?

jag slukar bebis böcker på gott och ont..
Känns som att allt runtomkring har börjat falla på plats nu, har jobb till sista september, och då har jag jobbat heltid natt i 1.5 år när det är dags att gå hem, och kommer förmodligen få rätt okej med pengar när jag är hemma..
Vi kommer få vår nya lägenhet den sista augusti, vilket ger mej gott om tid att fixa o dona innan jag blir alltför stor :)

som ni märker så är det mycket som snurrar i tankarna :S