Tiden går ganska så fort ändå!
Tebbo · 2012-10-15 · 384 visningar
Idag går jag in i v12 (11+0) och känns som att tiden går lite fort just nu! Fast ändå så går den inte nog fort, vill ju göra UL nu så vi får veta om det är en eller två små där inne. Vill ju inte ha köpt en massa och sen visar de sig att vi ska få två ist för en, fast tror bara att det är en.:) Ibland är det jobbigt att komma från en tvillingsläkt, alla säger att de är min tur att få då min mormor fick (siamesiska) och min moster fick (enäggs) och sen har mammas tremänning två tvillingpar! Tror vi har ännu mer tvillingar i släkten men jag blev bara nervös och slutade lyssna.:) Fast fick veta att även K har tvillingar i släkten, nervositeten blev ännu större! Vill inte få en massa kommentarer om att enäggs inte är ärftligt osv för det tror jag att det är och kommer inte ändra min åsikt om det.
Har i alla fall börjat berätta för folk nu, våra föräldrar blev jätteglada. Mamma svävar på moln och tycker det ska bli så roligt att få sitt första barnbarn. K:s mamma har barnbarn sen tidigare men hon blev jätteglad hon med, blir första gången hon får vara farmor på riktigt. K har ju nämligen en liten flicka sen ett tidigare förhållande men eftersom att mamman är psykiskt sjuk så får vi nästan aldrig träffa henne och absolut inte ha henne hemma hos oss, är faktiskt K:s mamma som har lyckats få bäst kontakt med henne men ändå inte så att de är en sund relation. Huja vad jag hade velat att våra mammor hade bott närmare (25 mil nu) men man kan inte få allt, svärmors man vill tyvärr inte flytta och mamma har sitt jobb som hon älskar, får helt enkelt våldgästa dem jämt när K är där uppe och jobbar.;)
Vart ett lång inlägg dehär! Nu är det nog dags för frukost och städa lite innan K och mamma kommer ikväll.:)
Har i alla fall börjat berätta för folk nu, våra föräldrar blev jätteglada. Mamma svävar på moln och tycker det ska bli så roligt att få sitt första barnbarn. K:s mamma har barnbarn sen tidigare men hon blev jätteglad hon med, blir första gången hon får vara farmor på riktigt. K har ju nämligen en liten flicka sen ett tidigare förhållande men eftersom att mamman är psykiskt sjuk så får vi nästan aldrig träffa henne och absolut inte ha henne hemma hos oss, är faktiskt K:s mamma som har lyckats få bäst kontakt med henne men ändå inte så att de är en sund relation. Huja vad jag hade velat att våra mammor hade bott närmare (25 mil nu) men man kan inte få allt, svärmors man vill tyvärr inte flytta och mamma har sitt jobb som hon älskar, får helt enkelt våldgästa dem jämt när K är där uppe och jobbar.;)
Vart ett lång inlägg dehär! Nu är det nog dags för frukost och städa lite innan K och mamma kommer ikväll.:)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.