Tiden går fort

Det slog mig verkligen i morse det är inte alls långt kvar nu 90 dagar eller två och en halv månad kvar tills min lilla knodd är beräknad. Tiden bara försvinner i väg mitt ut i tomma intet.

I december fick vi reda på att vi faktiskt var gravida. Tog ett bra tag att smälta det hela för vi hade inte räknat med att det faktiskt skulle ha hänt mensen var inte riktigt som den skulle men det funkade är givetvist lycklig över att jag var gravid men förvånad över att jag faktiskt blev det. Nu när jag sitter här med min tjocka mage så förstår jag snart är min knodd här.

Vi har precis hittat en lägenhet i våran hemstad för att vara nära våra föräldrar som ska kunna ge en hjälpande hand. Det känns väldigt tryckt fast väldigt konstigt för min del har inte varit fast bosatt i min hemstad på 14 år. Norrköping har varit mitt hem för det mesta Västervik också så klart. Har alltid vetat att jag inte behöver stanna på något av ställena för länge nu känns det som att återvända tbx till min hemstad är spännande men kommer längta hem till Norrköping massor tur att de inte är långt dit

När vi låg i sängen igår kväll och pratade, det ett år sen vi träffades och nu ska vi ha barn. Jag hoppas vi alltid kommer hålla ihop trots allt det kommer alltid vara vi tre.

Vi har spånat namn tillsammans, letat lägenheter, varit på ultraljud, bara legat hemma och myst. Det känns underbart skönt när någon smeker än på magen.

Namnet till våran knodd när vi inte visste om det var en flicka Livia och pojke Noel. Min mamma kom med förslaget Livia enligt henne hete en romerskejsare fru Livia. Vi fastnade verkligen för namnet så nu blir väl våran dotter en lite italienare synd att hon inte har det blodet bara;)

En bekants dotter ska också heta Livia vilket givetvis är lite roligt som en gammal dagiskompis kommenterade de kanske blir bundisar Livia och Livia, underbart fint namn på två små prinsessor:).

Julia<3Viktor = Livia