Tiden..

Har märkt att som nybliven förälder så räcker tiden verkligen inte till! Det är svårt att få in alla rutiner och mellan amningsvarven så är man så slut att man inte orkar göra nånting i princip. Känns som man har tappat allt lite men det är väl så det är i början innan man lär sig att använda tiden rätt.

Var på bcv idag och Mhy är nu hela 54 cm, alltså vuxit 3 cm sen hon föddes och hon har gått upp bra i vikt enda tills idag så nu är man orolig att mjölken har börjat sina, så har blivit rekommenderad att försöka intensivamma under helgen och hjälper inte det så ska vi ge henne lite ersättning på kvällen. Och satan vad det svider att man kanske inte har tillräckligt med mjölk. Grejen är den också att det har varit överflödigt med den fram tills igår. Suck. Åh lillan har även åkt på en förkylning så hon är så snorig och hostig stackarn och det medför såklart att jag knappt sover nånting eftersom jag ligger och lyssnar efter hennes andetag hela tiden. Dessutom har hennes brsöt svullnat upp så nu får vi ha vadd runtom henne. Och för att inte tala om underlivet! Det gör så jäkla ont, inte styngnen dock men har ett fruktansvärt tryck så det känns ungefär som att klitoris ska sprängas i miljoner bitar! Är det verkligen normalt?

Men trots allt som faktiskt är jobbigt så är det också helt underbart! Ibland kan man inte sluta titta på sin vackra lilla prinsessa och hon är helt enkelt underbarast i hela vidaste världen och nu måste jag nog snart försöka amma henne igen även fast hon just nu sover så sött. <3