Tiden går segt

Jaha! sitter man här i vecka 11+3, tiden går jätte sakta! Jag har varit hos min barnmorska nu och tagit lite blodprover. Det är blad det läbbigaste som finns jag är livrädd för nålar och blir lätt svimfärdig så fort jag vet att jag ska in och göra ett blodprov, till och med ett stick i fingret gör mig rädd :(

Hur jag känner mig: Illamåendet är inte lika intesivt som det var i vecka 7,8,9 och 10 det har alltså precis börjat att avta. Min mage är svullen och jag känner mig som en sumobrottare klumpig och färdig att spricka. Jag vet att jag inte gått upp något men det är bara en känsla tror det är hormonerna och att mina nya finnar på axlar och ansikte inte gör så att jag känner mig speciellt atraktiv:/ Tur att man har en sån fin kille som ger mig komplimanger när jag väl kritiserar mig själv:) Jag känner mig konstant trött när jag har sovit i 8 timmar och vaknar så är jag ungefär lika trött som jag var när jag gick och la mig.. Men även det ska väll avta snart, LÄNGTAR! :)

postivt: Jag har ett foster i magen om 4 dagar:P