The times theyr chaaanging

10+3 japp japp japp.. Varje liten kramp är skräckinjagande nu.. Mållinjen (som egentligen inte alls är en mållinje) är så nära nu. Det är lustigt vad man längtar efter nu. Känna livmodern ovanför bäckenet, gå upp i vikt och bli tjock. Det var inget man för några år sedan trodde att man skulle önska sig.

Jag har betett mig som en ilsken lejonhona i två veckor nu. Ingen får komma nära och jag vill bara vara ifred. Känner mig inte som den mest charmiga människan på jorden men man kanske kan skylla på evolutionen här också.

Om en vecka åker jag till Indien för att semestra. När jag kommer hem är jag i 13e veckan och kan förmodligen slappna av, på flera plan. Men nu har jag äntligen kommit igång med plugget efter veckor av supertrötthet. Det känns helt prima och jätteroligt. Det är deprimerande att gå runt och inte göra någonting; att inte vara del av ett större sammanhang.

Vi ska flytta också! En etta kanske hade funkat om man hade haft en uteplats eller.. 30kvm mer eller kanske 3 rum till =/ Att bo i stan när man ska få barn känns inte bra. Vill inte gå runt med barnvagn bland bilarna..

Kommer nog att bli ett toppenår det här! Och det bästa: att slippa hitta en nyårsfest att gå till i år.