tankarna går...

Idag börjar min utbildning, jag är i vecka 6 och har bf i oktober, vilket innebär att jag inte kommer att kunna fortsätta med mina studier i höst..medans mina kollegorn går vidare och pluggar..hela min utbildning är en process där det inte är så lätt att hoppa av pga graviditet för att sedan hoppa in i en annan grupp..så jag vet inte hur jag ska göra, jag måste prata med min chef. Vad kommer hon att säga?

jag vill gå utbildningen och jag vet att det är riktigt bra utbildning att ha att processen för att bli utvald att gå den vad omafttande.,,vill att hon ska bli glad för min skull, och att vi tillsammans finner en lösing. Den här utbildningen kommer jag gå med en nuvarande kollega och en äldre kollega. I maj ska vi åka utomlands, fär att studera envecka, då är jag i vecka 19. När jag pratat med min mamma säger hon: men det kommer du fixa galant du är ju "bara " i vecka 19 då. Ååååååå jag vet inte vad jag ska göra..vill inte göra studieuppehåll..vill ju studera med de två andra också..Min sambo stöttar mig för fullt och säger att det kommer att ordna sig att jag inte sak oroa mig, men hur lätt är det att inte oroa sig? Inatt har jag varit vaken flera ggr pga detta.

Och jag vill inte hoppa av nu, tänk om jag får missfall...då jag fortfarande bara är i vecka 6.. En del kvinnor vet inte ens att de är gravida i vecka 6..

Mycket tankar....skönt att skriva av sig.