Tankar om framtiden
CelieH · 2012-04-17 · 393 visningar
Jag kan inte låta bli att fundera på hur våra liv kommer att förändras ännu en gång i September. Jag är rädd för hur det kommer bli för min älskade lilla Andreas. Killen är van vid 100% uppmärksamhet. Han är första barnbarnet på bådas sidor och han står alltid i centrum. Även hos våra kompisar.
Hur ska det bli för honom? Hur ska han hantera att dela uppmärksamheten med ett syskon? Han kommer bara vara 1 år och 6 månader när syskonet kommer, så det blir ju svårt att förklara för honom vad som händer.
Jag är rädd för att han kommer känna sig bortglömd. Mitt lilla hjärta!
Vi kommer nästan få lov att säga till alla som kommer hem till oss att inte glömma bort Andreas och ge även honom uppmärksamhet.
Usch, varför sitter jag och målar upp fan själv på väggen.....Sluta tänka så mycket och kör på bara, det ordnar sig.
Jag var aldrig ens orolig under min förra graviditet, jag tog den med en klackspark och tänkte "Det löser sig, hur svårt kan det vara?" Och det har inte varit svårt. Så kom igen nu skallen, det löser sig!
På torsdag är det äntligen dags för UL. Andreas farbror ska vara barnvakt åt oss under tiden vi är iväg. Jag längtar. Allt har gått så fort helt plötsligt. De första nio veckorna kändes som en evighet, men från vecka tolv fram till idag så fattar jag inte vart tiden tagit vägen. Jag är snart inne i halvlek, redan! Herregud!
Ha det bra!
Hur ska det bli för honom? Hur ska han hantera att dela uppmärksamheten med ett syskon? Han kommer bara vara 1 år och 6 månader när syskonet kommer, så det blir ju svårt att förklara för honom vad som händer.
Jag är rädd för att han kommer känna sig bortglömd. Mitt lilla hjärta!
Vi kommer nästan få lov att säga till alla som kommer hem till oss att inte glömma bort Andreas och ge även honom uppmärksamhet.
Usch, varför sitter jag och målar upp fan själv på väggen.....Sluta tänka så mycket och kör på bara, det ordnar sig.
Jag var aldrig ens orolig under min förra graviditet, jag tog den med en klackspark och tänkte "Det löser sig, hur svårt kan det vara?" Och det har inte varit svårt. Så kom igen nu skallen, det löser sig!
På torsdag är det äntligen dags för UL. Andreas farbror ska vara barnvakt åt oss under tiden vi är iväg. Jag längtar. Allt har gått så fort helt plötsligt. De första nio veckorna kändes som en evighet, men från vecka tolv fram till idag så fattar jag inte vart tiden tagit vägen. Jag är snart inne i halvlek, redan! Herregud!
Ha det bra!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.