Tankar och oro ang. missfall

När mina vänner väntat barn, så har jag varit orolig för dom - och deras lilla liv. Nu känner jag mig helt trygg, och graviditeten känns stark - men vad vet jag?! Första gången detta händer mig.

Men reaktionen från alla omkring tycks vara väldigt försiktiga och liksom rädda för att något ska hända. Självklart blir jag också nojig när alla andra är oroliga - känns som om det är så himla skört plötsligt. Hur upplever ni andra detta?

Skulle jag få ett missfall så tänker jag mest att det som sker är det bästa - det var inte det rätta livet jag hade inom mig isåfall ... Hur tänker ni andra?

Hur vanligt är det med missfall?

Ni som varit med om missfall - hur är det?

Tacksam för svar,

kram