Tankar och funderingar:(

Känner mig så jävla hemsk. Jag räcker inte till min dotter. Jag är så jävla ledsen på min sambo. Han klart hela tiden,typ alltid är det något/någon det är fel på.har alltid varit glad och tänkt posetivt,men nu? Tvätta,städa,diska-blöja,amma,amma,och amma. Han har dragit ner mig. Jag orkar inte.han blev arg för att jag inte räffsat klart(räffsade för att visa att jag inte skiter i allt,och det är skönt ute!)men nej,det är så synd om honom! Han jobbar hela dagarna och kan ju inte börja här hemma sen.
Gråter varje gång min flicka sover,att jag är arg och kedsen går ut över henne ju!!så jävla dum i huvudet jag är! Har höjt rösten 2 gånger när hon skrikit!! Halå? Hon är 4 månader? ! Dum-jaaaaaa!! Älskar henne över allt annat. Tack vare henne jg orkar kämpa!:)