Tankar i v 40+6

Trots lite känningar under dagen och kvällen igår har jag fortfarande ingen Bebis - utanför magväggen alltså. Så frustrerande! Och om inget annat händer ska ju Ante börja jobba imorgon. Skulle inte förvåna mig om han får börja jobba och jag får känningar när han åkt. Han har ju ändå ca 1 h restid till och från jobbet.

Min största oro är att jag ska tycka mig känna att det är ngt som drar igång och tänka att "nu är det nog bäst att jag ringer efter honom, eftersom det kan vara kris om en timme". Och så ringer jag och han skyndar hem och när han väl är hemma så har det lugnat ner sig igen. "Ops, sorry" liksom... Och kanske händer detta dagen efter oxå... Men men, ska försöka ha lite is i magen - och hur som helst så skulle det ju inte vara mitt fel om detta skulle ske. Lite pinsamt bara.

Ett annat oros-scenario är att man här hemma går och klagar på att det gör jätteont och "nu måste vi nog åka för nu kommer nog bebisen snart!". Och så åker vi in och de meddelar att man knappt öppnat sig ngt utan man får åka hem igen och återkomma när det "är på riktigt". Fy så pinsamt det skulle vara...

Näe, då ligger jag hellre och plågas lite längre här hemma. Det blir nog många långa timmar på sjukhuset iaf innan man har sitt mirakel på magen.

Kram