Tankar..

Plussade för lite mer än vecka sedan nu, och det är väl lite mer än MILJONEN tankar som snurrat runt..

Fick en son i feb i år, så visst fasen blir det tätt.

Men jag känner själv att jag börjar ifrågasätta mig själv, som mamma, som vän, som sambo etc..

När man väl börjar tänka så spinner det ju iväg och till slut känner man ju att man inte räcker till till minsta kotte:(

Berättade för mina 2 systrar samma dag vi plussade, samt 2 väldigt nära vänner.

Föräldrarna skulle åka på semester 3 dagar efter att vi plussade, så vi bestämde att vänta med att berätta tills EFTER att de kommit hem.

Och de kom hem igår, och jag vill ju inget hellre än att ringa upp och säga det men det gör mig så galet nervös!

Dessutom så mådde jag illa och var jättejätteyr veckan innan jag skulle få mens, men sedan dess tycker jag symptomen har avtagit mer och mer.

Vet inte hur orolig man ska vara för att vara "symptomfri" såhär i början?,alla graviditeter är ju väldigt olika. Går ju inte ens att jämföra med den förra heller tyvärr.