Tankar

Då var det bara 8 dagar kvar tills det är dags för ultraljud nr.2 och jag hoppas att allt är som det ska med den lilla. Samtidigt som jag är glad över att jag är gravid är jag både rädd, orolig men oxå ledsen över graviditeten. Inget har blivit som jag alltid har drömt en familj med mamma, pappa och barnet. Istället har det blivit jag och graviditet och en pappa som kanske kommer finnas där. Just nu finns han där från och till men inte riktigt det man hade önskat sig. Jag ser verkligen inte ner på alla starka ensamstående mammor där ute då min mamma alltid varit ensamstående med mig och min lillebror och jag tycker att det ni gör borde ni få en medalj för. Det är bara det att allt detta skrämmer mig och sättet man blev gravid på och tiden är kanske inte det rätta. Ja jag har funderat många gånger om jag kanske ska göra abort istället, men när jag tänkt efter så NEJ jag vill inte göra abort för det var inte längesen jag var med barn och fick missfall och då var jag och mitt ex fortfarande tillsammans. Denna gången fick jag reda på att jag var med barn genom en ren slump för det var det sista jag hade räknat med. Allt började med illamånde dygnet runt och jag trodde jag var sjuk inte gravid så jag åkte in och träffade en läkare som berättade att jag var gravid. Anledningen till att jag inte misstänkte att jag var gravid var för att sist jag var gravid mådde jag bara illa när jag åt och inte som denna gången dygnet runt.

Jag vet att jag kommer att klara allt detta med att vara ensamstående och har jag tur så kommer pappan att finnas med i bilden för barnet och träffa barnet. Annars har jag min underbara mormor och min underbara morfar som jag vet alltid kommer finnas för mig även om dom inte bor där jag bor. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig rädd, orolig och ledsen.

Rädd är jag för att få ett ytterligare missfall då jag gick så långt som till v 17 sist men fostrets hjärta hade stannat i v 8 och nu är jag i v 9. Så därav är jag rädd för ett missfall som tur var kommer jag inte behöva gå så långt om det dött redan i magen då jag får ett extra ultraljud nästa vecka för att ha extra koll. Oron har jag för jag är orolig över hela graviditeten hur jag ska klara allt och förlossning hur ska jag fixa den.

Jag är säker att jag inte är den enda som känner så här men ibland känner man sig väldigt ensam i såna här stunder.