Tankar
Tebbo · 2012-11-16 · 476 visningar
Verkar vara ett vanligt problem med att tjejer blir gravida och deras killar inte vill ha barn utan vill att de ska göra abort. Många får då som råd att behålla barnet iaf eftersom att killar vänjer sig vid tanken osv, sen "det är din kropp" osv. Visst kan jag köpa att det är tjejen/kvinnan som får gå igenom aborten men om det visar sig att pappan inte växer in i rollen så är det barnet som får leva utan att ha en pappa och veta att deras pappa aldrig ville veta av dem. När jag blev gravid var det jag som fick panik och började ifrågasätta om jag skulle klara av att vara mamma medan min sambo hela tiden sa att det kommer bli jättebra. Det var han som var redo och inte jag!
Kan dessutom berätta att när min mamma blev gravid med min bror (inte planerad) så ville egentligen inte pappa ha barn men mamma fick ändå behålla barnet. De gifte sig och inte långt efter A var född så "övertalade" mamma pappa om att de skulle skaffa ett till, mig. När mamma var gravid med mig så fanns inte pappa där särskilt mkt utan han jobbade mest, när jag föddes var han inte med på BB och efter att jag var född så kunde han iaf gå runt och bära på mig när jag hade kolik. Det låter kanske som att det ska sluta bra, men kan berätta att när jag var 2 år skilde sig mina föräldrar och min pappa påstod att vi inte var hans barn och han skulle då verkligen inte betala underhåll. Mamma fick en dom på att han var våran pappa och fick till slut underhåll men det slutade istället i att varken jag eller min bror har träffat pappa särsklit mkt och han har ALDRIG ringt till oss frivilligt utan någon annan har påmint han. Han har ALDRIG hälsat på mig, ALDRIG gett mig något när jag fyllt år eller ringt på min födelsedag. Jag kallade inte ens honom pappa under mina tonår och han som ställde upp som min pappa dog när jag var 12 år.
Så alla som bestämmer sig för att de ska behålla barnet även om pappan till barnet inte vill ha det kan väl för guds skull tänka efter två ggr. Det handlar inte om att man inte klarar av att göra abort utan det handlar om barnets bästa. Kommer BARNET få ett värdigt liv inte kommer DU att ångra dig om du gör abort. Bara en liten tankeställare!
Kan dessutom berätta att när min mamma blev gravid med min bror (inte planerad) så ville egentligen inte pappa ha barn men mamma fick ändå behålla barnet. De gifte sig och inte långt efter A var född så "övertalade" mamma pappa om att de skulle skaffa ett till, mig. När mamma var gravid med mig så fanns inte pappa där särskilt mkt utan han jobbade mest, när jag föddes var han inte med på BB och efter att jag var född så kunde han iaf gå runt och bära på mig när jag hade kolik. Det låter kanske som att det ska sluta bra, men kan berätta att när jag var 2 år skilde sig mina föräldrar och min pappa påstod att vi inte var hans barn och han skulle då verkligen inte betala underhåll. Mamma fick en dom på att han var våran pappa och fick till slut underhåll men det slutade istället i att varken jag eller min bror har träffat pappa särsklit mkt och han har ALDRIG ringt till oss frivilligt utan någon annan har påmint han. Han har ALDRIG hälsat på mig, ALDRIG gett mig något när jag fyllt år eller ringt på min födelsedag. Jag kallade inte ens honom pappa under mina tonår och han som ställde upp som min pappa dog när jag var 12 år.
Så alla som bestämmer sig för att de ska behålla barnet även om pappan till barnet inte vill ha det kan väl för guds skull tänka efter två ggr. Det handlar inte om att man inte klarar av att göra abort utan det handlar om barnets bästa. Kommer BARNET få ett värdigt liv inte kommer DU att ångra dig om du gör abort. Bara en liten tankeställare!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.