Tankar!

Det känns overkligt, att jag faktiskt har plussat. Jag har varit säker på att jag inte kan bli med barn, efter ett olyckligt missfall -04. Jag har inbillat mig att något varit fel att det är därför jag inte kunnat bli med barn. Men det måste ju handla om att kemin är rätt med karln jag är med idag. Mitt ex och jag blev då inte med barn, och vi var ändå ihop i över 5 år.

Jag och A har vart tillsammans tillochfrån sen i våras. Men jag vet att han är den rätte för mig, det känns så. Och det finns ju ingen regelbok för hur länge man ska ha varit ett par för att det ska vara "okej" att skaffa barn ihop. Det måste ju betyda att vi kopplar samman på något sätt eftersom jag nu är gravid. Helt fantastiskt.

Är bara så himla rädd att jag ska förlora barnet, men jag får inte tänka så. Positivt tänkande skall det vara. Skulle känna mig mycket tryggare bara jag fick veta ungefär vilken vecka jag är i, och har träffat barnmorskan. Då tror jag att allt kan smälta in ordentligt. Allt känns som en dröm!