Tänk om jag inte klarar det

De säger att alla känslor är normala så jag antar att alla drabbas av detta någon gång under graviditeten: Tvivlet att man fattat rätt beslut om att skaffa barn och känslan att man inte är redo för detta. I 30 år har jag tagit hand om mig själv, men snart kommer jag ha yttersta ansvaret för en liten människa som kommer att vara beroende av mig många år framöver. Tänk om jag inte klarar det... Någon annan där ute som brukar drabbas av liknande känslor och vad gör ni för att mota bort de jobbiga tankarna?