Tacksam!

Jag är så tacksam.

Jag är gravid och än så länge är allt precis som det ska. Jag mår bra. Jag är lycklig, nöjd, harmonisk. Jag har en underbar sambo som längtar till att bli pappa. Han stöder mig och försörjer mig och det gör att jag kan slappna av och "bara" va gravid.

Jag älskar min kropp. Vem hade anat att det skulle till en graviditet för att man skulle bli HELNÖJD med sin kropp. Ja, häcken har blivit större, man kan/orkar inte trimma div. hårväxt som förr, magen är DEF: större, brösten likaså. Man är en blekfis. Men ÄNDÅ bara älskar jag att titta på min kropp i spegeln. Den är ju jag, hur har jag missat detta innan? Och ur mig kommer världens viktigaste människa att komma.

Ibland oroar jag mig givetvis över hur vi ska lösa allt; jag i Sverige det första halvåret och min sambo som ska försöka pendla Portugal-Sverige. Vi har inte fått tag på större lgh, så just nu blir vi kvar i 2:an. Hur ska vi göra sista månaderna innan BF? Då är jag i Sverige och sambon iPortugal... allt som ska handlas och monteras och organiseras?!

Men... det löser sig ju. Det vet jag. För min sambo och jag är ett team. :-) Oj oj oj... jag är verkligen positiv idag!

Nu ska jag nog ta mig en kaffe och kanelbulle (jag kan inte sluta äta kanelbullar!!!! Gör t.o.m. brödbudding av dom - rekomenderas med sylt-glace och vaniljglass). Plutt vilar idag tror jag, men lite bulle brukar han vakna av. :-)

Kram på er!!!

xoxo