Tack.

Måste säga att i krissituationer (och annars också såklart) är den här sidan guld. Hade råpanik igår över mailet från bebisens pappa, och fick lugnande kommentarer som hjälpte oerhört. TACK, tjejer. <3

Är lugnare idag. Inte glad, eftersom pappan skrev ännu ett mail om hur jävla dum i huvudet jag är som behöll barnet, och att han tänker neka att det är hans (javisst, gör du det, blodprovet kommer visa att det är ditt, jag älskade dig faktiskt och skulle aldrig ha varit otrogen. Idiot) samt att han inte tänker engagera sig ett skit. Vilket är helt okej för mig, det hade varit sjukt jobbigt om han helt plötsligt ville vara med barnet eftersom jag bor i Gbg och han i Luleå. Som sagt, hans personliga påhopp på mig var inte så kul, men det var skönt att iaf ha fått det ur världen. Jag älskar den lille gossen i min mage och tänker göra ALLT för honom, inklusive berätta fina saker om hans pappa. Barn har rätt till sin far, det är inte min sons fel att det blev såhär mellan oss. Bittra föräldrar som snackar skit om varandra inför barnet är något av det värsta jag vet.