Sweet dreams aren\'t made of this

Jag dras med huvudvärk typ varje dag. Järntabletter äter jag så det borde det inte vara. Vatten dricker jag en massa av med så inte det heller. Tror att det kan vara spänningshuvudvärk. Grymt onödigt.

Har under en veckas tid spenderat nätterna med livliga, våldsamma och sjuka drömmar. Jag skojar inte - den första var riktigt blodig. Jag var både i Uppsala och i min hemstad. Jag hamnade mitt i en procession som väldigt många deltog i - det var en slags kärleksgrupp - som istället för religion trodde på kärleken. Det var fint tyckte jag, men fortsatte åt ett annat håll där jag passerade två bilar där jag hörde någon typ av attackplan diskuteras. Jag tänkte ringa polisen men gjorde det inte för jag visste ju inte vad det handlade om. När jag kommer ner till centrum är alla människor där och firar. Plötsligt kommer en militärklädd man svingandes från ett av taken och börjar meja ner folk med ett maskingevär - en riktig massaker. Jag har tur och befinner mig precis utom hans synhåll men jag ser hur allt fler soldater kommer fram från sina gömmor. Jag lyckas komma ner i en tunnel under huset jag är gömd vid och flyr tillsammans med några av Kärleksanhängarna. Plötsligt är vi i öknen i kärleksanhängarnas högkvarter och soldaterna närmar sig. Vi måste skydda kärleken och jag ströp en fiende med mina bara händer för att skydda kärleken men fienden ville inte dö. Jag fick kämpa hårt. Tillslut lyckas vi vinna men många dog på vägen :|.

Den andra drömmen hamnade jag med min familj, var mest med min lillasyster, i en stad där alla hade 50-talsstil och man kunde gå runt och kika in genom alla fönster - som ett levande museum. Plötsligt dyker en väldigt äcklig version av typ Johnny Depp upp i ett av fönstren. Han hade stripigt hår, blekt ansikte med håliga mörka ögon och svarta fåror och jack i ansiktet. I varje fönster börjar människorna förändras och Johnny Depp-killen förföljer oss. Vi springer och plötsligt hör jag någon viska att jag bestämmer när det slutar. Jag plockar fram några magneter från under en mattablett. Jag måste få isär dem för att det ska sluta och mannen kommer närmare och närmare men jag får inte isär dem. Tillslut lossnar de och jag försöker kasta dem på mannen men det hjälper inte. När jag äntligen får loss de sista bitarna försvinner han och jag vaknar. Vill inte blunda igen för jag vill inte se honom igen. Kryper närmare min sambo och lyckas tillslut somna om.

Inatt var jag på en konstig fest där alla rökte på och hade tagit med sina sängar.

Det ska tydligen vara vanligt med mardrömmar - det känns skönt att veta att det är en konsekvens av graviditeten och inte något fel på mig. Att det händer ska tydligen vara nån slags förberedelse. Jag vet inte det jag.

Tydligen kan man också känna sig väldigt svartsjuk och otrygg. Det kan jag glädja mig i att jag inte känner av över huvud taget. Snarare tvärt om. Känner mig otroligt trygg i mig och oss. Himla härligt faktiskt. Jag är väldigt lycklig.