Svimmade...
Celina · 2010-03-11 · 455 visningar
Igår var jag på den grymmaste av konserter med 30 Seconds to Mars!!!
Har sett fram emot den här konserten sen i september, och hoppats på att få en konsert i Sverige sen 2007. Jag var med andra ord minst sagt förväntansfull när jag igår stressade fram och tillbaka för att hinna i tid innan de började spela.
Min sambo följde med mig, det var han som hade gett mig biljetterna, och han stod bakom mig och höll i min midja hela konserten. På grund av att det var så många som stod och trängdes tog syret slut, och jag kände när jag stod och sjöng att jag blev yr. Så vek sig benen för mig och jag svimmade av, fast bara någon sekund. Jag var på benen innan jag hann ramla till golvet, men så hände samma sak igen. Än en gång bara i nån sekund. Sambon som stadigt höll i mig blev orolig, och jag blev rädd. Men jag hade sett fram emot spelningen såååå länge och sade att det var ok. Ville inte att han skulle ta mig därifrån.
Det var nog ingen fara, det berodde förmodligen på stress i samband med syrebrist, men det var lite skrämmande eftersom jag aldrig svimmat förut.
Hur som helst så var konserten den bästa nånsin! (ok, undantag för Michael Jackson-konserten -91, men den var i en annan division som ingen kommer nå nånsin igen).
Jag kommer leva på minnet av gårdagen ett bra tag!!
Har sett fram emot den här konserten sen i september, och hoppats på att få en konsert i Sverige sen 2007. Jag var med andra ord minst sagt förväntansfull när jag igår stressade fram och tillbaka för att hinna i tid innan de började spela.
Min sambo följde med mig, det var han som hade gett mig biljetterna, och han stod bakom mig och höll i min midja hela konserten. På grund av att det var så många som stod och trängdes tog syret slut, och jag kände när jag stod och sjöng att jag blev yr. Så vek sig benen för mig och jag svimmade av, fast bara någon sekund. Jag var på benen innan jag hann ramla till golvet, men så hände samma sak igen. Än en gång bara i nån sekund. Sambon som stadigt höll i mig blev orolig, och jag blev rädd. Men jag hade sett fram emot spelningen såååå länge och sade att det var ok. Ville inte att han skulle ta mig därifrån.
Det var nog ingen fara, det berodde förmodligen på stress i samband med syrebrist, men det var lite skrämmande eftersom jag aldrig svimmat förut.
Hur som helst så var konserten den bästa nånsin! (ok, undantag för Michael Jackson-konserten -91, men den var i en annan division som ingen kommer nå nånsin igen).
Jag kommer leva på minnet av gårdagen ett bra tag!!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.