Sviken.

Jag känner mig så himla sviken, ledsen och ensam. Idag är jag i vecka 40+4 och känner mig riktigt deppig. Jag är supertrött, mår illa till och från, har ont i kroppen och är otroligt frustrerad. Igår låg jag på golvet i duschen och bara stirrade i nästan två timmar. På kvällen när jag och min sambo lade oss så frågade han lite irriterat vad "problemet är". Så jag förklarade för honom hur jag kände. Då blev han sur (!) och sa att "man får ju för fan räkna med attgå över tiden. Det är sådär att vara gravid, du kan ändå inte göra något så det är väl ingenting att grina över? Sluta ligg där och tyck synd om dig själv, du kan ju ändå inte göra nått. Den kommer när den kommer." Sen gick han upp och tittade på tv.

Jag började såklart gråta, och då skrek han från soffan ett par gånger och frågade "vad är det med dig?!" Jag svarade inte. Till slut kom han och lade sig i alla fall och idag är det som om han aldrig hade varit sur.

Själv mår jag lika dåligt idag som igår. Fortfarande inte minsta lilla tecken på att FL är på g, och jag har gråten i halsen hela tiden för att jag känner sån otrolig frustration och otålighet. Det enda jag vill är att min älskling ska trösta mig, men icke. Han sitter vid sin dator och chillar, typ. Kul.

*ledsen tjej idag*