Svärmor..

Ja nu är det väl dags att avreagera lite.. Bor tillsammans med min pojkvän och hans mamma atm... Kan säga dig att om du kan undvika detta gör så.. Eftersom jag nu är i england och jag kan inte riktigt vara någon annan stans än här.. My god kan jag bara säga.. Nu verkligen hatar jag henne.. Hon säger hur jag ska göra och inte göra. Vad jag FÅR göra och inte göra.

Om det hade varit lagligt att mörda...

Det är hennes första barnbarn så självklart är hon också lika glad som jag. Men nu måste jag väl kunna säga stop. Min pappa som fortfarande är i Sverige har ju inte kunnat vara med så mycket eller köpt något eftersom att han måste ju kunna komma över och hälsa på... MEN HON...

Än så länge har vi fått barnvagnen.... massa kläder.... massa små saker.... SÄNGEN.... flaskor.... det man rengör flaskorna med.... shampo.... krämer.... ETC.. Och jag har sagt i från att det får vara nog. Detta är mitt första barn och jag vill kunna köpa saker som vi kan använda till bäbisen också.

Jag vet att min pappa mår dåligt över att han inte kan vara med och se på saker och ting och käringen gör det bara värre.. Nu försöker jag bara se fram i mot att vi ska på UL 22 november och sen har vi tillgång till vårat eget hus första veckan i december... Men vägen till första veckan i december känns som EVIGHETER och allt jag vill är att ha något eget och inte behöva höra på käringen vad det är jag kan och inte kan äta eller göra...... Tyvärr går mitt humör utöver pojkvännen också.. :( Han får ju liksom höra på mitt gnäll.. Eller ja när han orkar lyssna.. Hoppas på att komma i väg och börja plugga lite så jag kommer ut.. det är ju liksom ingen som anställer en gravid kvinna och jag blev av med jobbet just innan jag blev gravid.. tur i oturen :/

men 22 November LÄNGTAR!!