Svajigt temperament!

hej!

många tårar i helgen! Mina hormoner åker berg och dalbana med mej! känslig för allt och jag är väldigt gnällig. Klagar. Jag är verkligen inte så annars! Tvärt om! Jag ser all positivt och min pojkvän brukar säga att jag går på moln hela tiden och är lycklig och glad. Nu hör till saken att min pojkvän har ADHD och han är väl medveten om att han kan vakna på helt fel sida och då är dagen förstörd. Då är det bara att boka av alla dagens planer om vi har några för han går faktiskt inte att umgås med de dagarna han e som värst! Han vet att han kan säga klantiga saker de dagarna för att ilskan skriker inom honom. Han är dj. Och det enda som gäller är att ställa sej med musiken de dagarna för honom. Där mår han bäst. Och jag är så medveten om hur han blir så jag låter honom vara. Det är det bästa. För om jag skulle börja tjöta emot så blir det andra världskriget. Han är väldigt tacksam att jag kan hantera hans dagar.

Men nu till mina. Han har ingen förståelse alls för att jag kan va på dåligt humör nu!? Han vet vad som sker i min kropp, men om jag råkar vara lite irriterad så gör han exakt samma sak mot mej som han inte vill att jag ska göra mot honom när han har sina pissiga dagar. Han blir väldigt snabbt högljud när han blir arg. Men jag skriker aldrig.

Ihelgen hände de. Han blev arg för att jag hade en dålig dag. Då brast allt. Han får vara sur och tvär på "sina dagar" (som inte kommer så ofta på våren/sommaren, mycket värre på hösten/vinter, som vi nu har framför oss.. jippi! med mina hormoner oxå på de!) men jag får inte ens vara lite irriterad när jag försöker sova middag för att jag är så trött nu i graviditeten och han bara fortsätter prata med mej, och jag säger tyst. Då bryter helvetet loss. Han börjar skrika! Och ska dra ut, för mej går det ju inte att umgås med. Jag bryter ihop totalt och han har ingen aning om vad jag går igenom med min kropp just nu. Han tar en dusch för att lugna ner sej. Sen får han ångest. Så är det alltid! Han agerar först och tänker sen. Är det kanske vanligt hos en person med ADHD? Den är som att jag ska acceptera hans brister, men när jag inte är perfekt så blir det kalabalik! Han tröstade mej och sa att han va en idiot! Men det hjälper lixom inte. Skadan är skedd. Han säger att han förstår att jag inte kan ha det lätt nu, men jag önskar så att han tänkte innan han agerade! Det skulle göra allt så mycket lättare!

idag har mina ögon varit supertorra efter alla tårar. Men vad jag förstått så är det vanligt att ögonen bli lite torrare i en graviditet. Jag kanske är känsligare nu oxå, eller jag är känsligare nu. Hade detta varit innan graviditeten så hade jag nog inte ens tänkt tanken att släppa fram tårarna. Då hade jag heller inte varit sur och lättretlig som jag varit under hela dagen.

Nu kanske han förstår hur det är för mej att leva med honom. För så som jag är nu i min humör, är han när han har sina skitdagar gånger 10! Och de får jag snällt stå ut med. Just för att han har ADHD.

Kanske ska tillägga att han annars är världens snällaste och ingen människa e perfekt. Men jag skulle nog behöva lära mej vad som händer i en kropp med en person med ADHD och om detta beteende går att jobba bort? Tänk lixom när bebis har anlänt? Hur ska det då gå om han ska vara hemma med bebis just de dagarna han har sina skitdagar? Och bebis skriker kanske? Kommer han klara det mentalt? Det sista man vill är ju att ett förhållande spricker för att det dyker upp en bebis i bilden. Vi har verkligen världens bästa förhållande förutom de där dagarna som kommer kanske varannan månad om man slår ut det på ett år. De kommer oftare om man pressar honom, eller om han blir stressad. Vi har prövat medicinerna. Men det är väldigt svårt att först hitta rätt medicin, och sen hitta rätt dos på en vuxen människa eftersom all ADHD medicin är gjorda för människor upp till 18 år.

E det någon med ADHD här som känner igen sej?