Stolt! Nervositet.

Idag har varit en supermysig dag, jag och lilleman har varit på picknick tillsammans med en av mina närmsta vänner (även min sons gudmor) och hennes son (min gudson). Vi åt lunch, fikade och sprang omkring barfota på gräsmattan, superhärligt!! :) Filip fick även visa upp hur duktig han nu är på att stå, han stod ca 8-10 sekunder helt själv, stolt mamma!! :) hihi. För ca 2 veckor sedan lärde han sig att ställa sig upp själv, så nu gör han inte mycket annat än att ställa sig upp mot allt, hihi. Sötunge!! :) han har även börjat med något som inte alltid är lika uppskattat, han bits!! Hans 6 små tänder är sylvassa verkligen!!

Börjar bli väldigt nervös, på fredag har jag en tid till psykiatrin. Ska få träffa en läkare där och förhoppningsvis få lite mer hjälp än vad jag fått från vårdcentralen. Jag hoppas kunna få "utreda" om det bara rör sig om depression eller om det är något annat det rör sig om. Min kurator tycker inte det känns rätt att jag ätit medicin sedan 2010 och fortfarande mår likadant, samt att medicinen slutar värka efter ca 6-9 månader.. Så trots medicin och samtalskontakt har jag inte blivit bättre.. Det känns läskigt att prata med någon ny, öppna upp sig och berätta allt. Denna gång ska jag verkligen berätta allt, jag måste!! Finns så mycket av mina känslor som jag inte berättat för någon, är väl knappt att min sambo vet även om han misstänker en hel del. Det är så mycket skam som ligger bakom. Jag vill prata och jag vill berätta, men när jag sitter där och ska berätta så skäms jag så mycket att jag får en spärr inom mig!

Jag tror ibland att jag försöker få det att se ut som att jag mår bättre än vad jag gör, jag är rädd att bli dömd som en "dålig mamma". :/