Stackars bebis
Maddox · 2012-09-20 · 662 visningar
Har ju blivit många sjukhusbesök för min lilla tös. Imorgon blir hon 10 månader och den senaste tiden har vi varit ofta till sjukhus, HVC och rådgivning.
Började ju med att jag misstänkte öroninflammation när hon var lite över 3 månader, ungen hade då skrikit mer än normalt sedan hon föddes. Hett temperament, dåligt tålamod, envis och kolik var ingen härlig blandning. När hon var över 3 månader åkte vi till HVC för att kolla öronen, allt såg fint ut och fick höra att hon skrek precis lika mycket som en normal bebis (kunde skrika över 8 timmar i sträck)...
Så plågade vi oss genom några månader med mycket skrik, så lugnade det ner sig och hon blev glad och nöjd. När hon var 7 månader började det pipa när hon andades, hon fick tungt att andas och vi åkte till sjukhus och då hade hon öroninflammation. När hon slapp inflammationen började hon hosta och hon hostade hela nätterna, ibland så hon inte kunde andas och jag kunde inte sova när hon hostade. Så lugnade hostan ner sig men hon skrek så förbaskat igen. Var tre gånger och kollade öronen som såg bra ut.
Så åt hon ett äpple(från mina föräldrars äppelträd) och läpparna svällde upp. Fick åka till sjukhus och vi blev tagna på allvar. Det har nu blivit ordentlig utredning och vi fick även hemhjälp.
I tisdags började det pipa och rossla när ungen andades och hon fick tungt att andas. Åkte till sjukhus igår och ungen fick andas i en spira, vi fick en babyhaler och ventoline och rådet att åka till HVC om det pipar när hon andas på morgonen.
Imorse vaknade jag av pipande och rosslande andning och vi åkte till HVC. Ungen fick en kortisontablett och andas i en spira igen.
Fick höra att allt som min lillasyster är allergisk mot kommer ungen säkert oxå reagera på. När vi kom hem från HVC storstädade vi lägenheten från golv till tak. Alla leksaker blev tvättade, alla textiler och djursaker fick åka ut och vi har nu fått ta beslutet att göra oss av med vår älskade katt. Tyvärr blir det avlivning för ingen vill ha vår fina katt... Ont i hjärtat, javisst, men det är för ungens bästa. Kan inte åka till sjukhus och HVC varenda dag, ibland flera gånger om dagen. Finns ju ingen allergimedicin åt barn under 1 år heller.
Ja, fy vilka jobbiga 10 månader det har varit. Hoppas på bättre tider snart, riktigt snart. Blir ju utredning på ungen nästa vecka, hoppas det blir gjort ordentligt och helst bara en gång och att vi får svar på alla frågor, jag är inte så intresserad av fler sjukhusbesök den närmsta tiden.
Ja, behöver jag säga att jag hoppas jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG mera behöver se ungen som på bilden igen? Fy vad det var hemskt :( jag visste inte ens vad de gjorde, vad det var till för när hon skulle andas i den där masken. Fy tusan :( att behöva hålla i sitt barn hårt, hårt för att tvinga ungen att andas i en mask som pyser och röker, barnet skriker och gråter och man måste hålla i hårt. Aj...
Började ju med att jag misstänkte öroninflammation när hon var lite över 3 månader, ungen hade då skrikit mer än normalt sedan hon föddes. Hett temperament, dåligt tålamod, envis och kolik var ingen härlig blandning. När hon var över 3 månader åkte vi till HVC för att kolla öronen, allt såg fint ut och fick höra att hon skrek precis lika mycket som en normal bebis (kunde skrika över 8 timmar i sträck)...
Så plågade vi oss genom några månader med mycket skrik, så lugnade det ner sig och hon blev glad och nöjd. När hon var 7 månader började det pipa när hon andades, hon fick tungt att andas och vi åkte till sjukhus och då hade hon öroninflammation. När hon slapp inflammationen började hon hosta och hon hostade hela nätterna, ibland så hon inte kunde andas och jag kunde inte sova när hon hostade. Så lugnade hostan ner sig men hon skrek så förbaskat igen. Var tre gånger och kollade öronen som såg bra ut.
Så åt hon ett äpple(från mina föräldrars äppelträd) och läpparna svällde upp. Fick åka till sjukhus och vi blev tagna på allvar. Det har nu blivit ordentlig utredning och vi fick även hemhjälp.
I tisdags började det pipa och rossla när ungen andades och hon fick tungt att andas. Åkte till sjukhus igår och ungen fick andas i en spira, vi fick en babyhaler och ventoline och rådet att åka till HVC om det pipar när hon andas på morgonen.
Imorse vaknade jag av pipande och rosslande andning och vi åkte till HVC. Ungen fick en kortisontablett och andas i en spira igen.
Fick höra att allt som min lillasyster är allergisk mot kommer ungen säkert oxå reagera på. När vi kom hem från HVC storstädade vi lägenheten från golv till tak. Alla leksaker blev tvättade, alla textiler och djursaker fick åka ut och vi har nu fått ta beslutet att göra oss av med vår älskade katt. Tyvärr blir det avlivning för ingen vill ha vår fina katt... Ont i hjärtat, javisst, men det är för ungens bästa. Kan inte åka till sjukhus och HVC varenda dag, ibland flera gånger om dagen. Finns ju ingen allergimedicin åt barn under 1 år heller.
Ja, fy vilka jobbiga 10 månader det har varit. Hoppas på bättre tider snart, riktigt snart. Blir ju utredning på ungen nästa vecka, hoppas det blir gjort ordentligt och helst bara en gång och att vi får svar på alla frågor, jag är inte så intresserad av fler sjukhusbesök den närmsta tiden.
Ja, behöver jag säga att jag hoppas jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG mera behöver se ungen som på bilden igen? Fy vad det var hemskt :( jag visste inte ens vad de gjorde, vad det var till för när hon skulle andas i den där masken. Fy tusan :( att behöva hålla i sitt barn hårt, hårt för att tvinga ungen att andas i en mask som pyser och röker, barnet skriker och gråter och man måste hålla i hårt. Aj...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.