Spökvecka...

Jag har inte känt några direkta symptom sedan helgen. I söndags mådde jag konstigt, jag blev väldigt yr när jag duschade och var tvungen att sätta mig ner. Jag mådde illa ungefär som jag gjort tidigare veckor, speciellt när jag skulle äta.

Men sen dess är det som om alla symptom är borta. Förutom att jag vaknar på natten och måste kissa, men tror det kan vara psykologiskt numera också. Så jag känner mig såklart orolig, mer och mer ju fler dagar som går, och är rädd för att fostret har dött och att kroppen kommer fatta det om ett par veckor och allt är över då... denna oro känner jag trots att jag såg vår lilla bebbe med tickande hjärta för exakt en vecka sedan på vul. Men jag hade ju en blödning då också...så jag undrar ju vad den kan ha betytt ännu mer nu...

Så jag har googlat - vad annars? Och tydligen är det 'vanligt' (känns liksom som det mesta är vanligt , men men) att symptom plötsligt försvinner för att för det mesta komma tillbaka några veckor senare. Så kallade spökveckor . Så om mina spökveckor nu har börjat, då bör jag vara lättad över att inte må illa och vara så trött längre. Men, man är ju inte mer än människa - jag är ju medveten om att missfall också är vanligt .

På fredag ska jag till bm för första gången och då ska jag naturligtvis fråga om det här. Inte för jag vet vad det tjänar till. Hon kommer ju svara ' Spökveckor, ja det är vanligt! Oroa dig inte!' '

Ett ul är nog det enda som kan lugna mig ordentligt.

Jag är ganska cool annars alltså....bara så ni vet...