Sparkar, stress och hälsa
jvsm · 2013-01-15 · 322 visningar
Min man och jag diskuterade lite igår kväll. Jag måste säga ifrån snart, min kropp orkar inte, inte på något sätt. Vet inte hur det ska gå till men jag sov ju dåligt redan innan, sönderstressad kropp, och nu sover jag ännu mindre. Innan jag blev gravid sov jag ungefär fyra timmar per natt, och inte i ett svep utan utspritt. Nu är jag glad om jag får två timmar, resten är vakentid eller lätt slummer. Ju mindre jag sover ju tröttare blir ju kroppen och ju högre kommer blodtrycket bli, inte bra för vare sig mig eller Krypet.
Igår kväll kom det blod igen. Med facit i hand vet vi att det är slemhinnorna som är aviga därnere. Inte så mycket att göra åt men blir ju mer stillaliggande när det är så, ut-i-fall-att... Vill inte göra någonting som riskerar att Krypet kommer ut i förtid eller dör. Vet inte om jag skulle resa mig från en sådan grej, jag är ju i 23:e veckan (22+2) nu och igår kväll - igår kväll när vi gick och la oss kom första sparkarna som kändes utanpå! Jag kände en först så maken la sin hand där på magen. Kändes inget mer på en lång stund så jag tryckte lite på magen som barnmorskan brukar göra med dopplern. Då kom det två snabba sparkar, rak under makens hand! <3 Min man såg helt lyrisk ut, så lycklig. :-) För honom kändes det ju som lite fladder, för mig som om Krypet tvålade till mig ordentligt, haha.
Hade feber igår kväll också, bidrog säkert till de sköra slemhinnorna. Vågar inte ta en massa medicin men två panodil till natten fick det bli så kroppen slappnar av lite åtminstone. Annars drack jag ju kopiösa mängder vatten, utan att det svalkade. Vikten står fortfarande still efter jul, man får vara tacksam för det lilla även om jag såklart gärna sluppit gå upp två kilo under julen. Jag får vara glad så länge jag inte hamstrar kilon av mass, det lär ju komma tids nog men så länge jag håller mig ganska still är det bra. För mig, för Krypet, för klädkontot...
Snön vräker ned, omkullkastar planerna på skogspromenad idag - orkar inte pulsa med snö till knäna genom osynliga diken och hala stigar, förhoppningsvis är det en bättre vinterdag imorgon, igår sken ju solen. Jag lever för solskensdagar! :-)
Igår kväll kom det blod igen. Med facit i hand vet vi att det är slemhinnorna som är aviga därnere. Inte så mycket att göra åt men blir ju mer stillaliggande när det är så, ut-i-fall-att... Vill inte göra någonting som riskerar att Krypet kommer ut i förtid eller dör. Vet inte om jag skulle resa mig från en sådan grej, jag är ju i 23:e veckan (22+2) nu och igår kväll - igår kväll när vi gick och la oss kom första sparkarna som kändes utanpå! Jag kände en först så maken la sin hand där på magen. Kändes inget mer på en lång stund så jag tryckte lite på magen som barnmorskan brukar göra med dopplern. Då kom det två snabba sparkar, rak under makens hand! <3 Min man såg helt lyrisk ut, så lycklig. :-) För honom kändes det ju som lite fladder, för mig som om Krypet tvålade till mig ordentligt, haha.
Hade feber igår kväll också, bidrog säkert till de sköra slemhinnorna. Vågar inte ta en massa medicin men två panodil till natten fick det bli så kroppen slappnar av lite åtminstone. Annars drack jag ju kopiösa mängder vatten, utan att det svalkade. Vikten står fortfarande still efter jul, man får vara tacksam för det lilla även om jag såklart gärna sluppit gå upp två kilo under julen. Jag får vara glad så länge jag inte hamstrar kilon av mass, det lär ju komma tids nog men så länge jag håller mig ganska still är det bra. För mig, för Krypet, för klädkontot...
Snön vräker ned, omkullkastar planerna på skogspromenad idag - orkar inte pulsa med snö till knäna genom osynliga diken och hala stigar, förhoppningsvis är det en bättre vinterdag imorgon, igår sken ju solen. Jag lever för solskensdagar! :-)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.