Spark-vm och gips

Magen och lillplutten växer i rask fart. Sparkarna blir starkare och starkare, igår såg jag att magen hoppade till för varje spark! Jag blev helt till mig och började peta på folk i närheten för att de skulle se underverket. Mitt i någons redogörelse för hur han är som ledare, mindre lämpligt, men det glömde jag ju bort när magen hoppade sådär. Är man gravid så är man.

Den sparkar mest hela tiden nu. När jag vaknar på morgonen ligger den ofta och sparkar redan, och sen är den igång mest hela dagen. Lite paus här och där. Vända på sig några varv. Sparka lite bakåt? Tydligen är livmodern 2-3 cm ovanför min navel nu eftersom jag kände sparkar där både igår och idag. Sparka jättemycket på kvällen när stackars trötta mamsen lagt sig i sängen med handen i vädret. Jag älskar det. Speciellt när jag känner sparkarna med handen. Rätt ofta känns det som om den lägger sig långt ut mot magen, och häromdan kunde jag känna något smalt och avlångt på den platsen! Jag kunde klappa min bebis! Och livet var fantastiskt.

Högerhanden är gipsad, jag fick operera karpaltunnelsyndrom i förra veckan. Det är hemskt opraktiskt, jag får inte belasta alls. Men nu gör det mindre ont i alla fall. Allt går långsamt: duscha, klä på sig, fixa mat, skriva... Det är dock skönt att ha det gjort. Nu ska jag bara överleva med gipset i tre veckor till. Och överleva utan min man i en och en halv vecka till innan vi äntligen ses igen. Det är lite hårt, men det går. Och sen vet jag ju att jag klarar att vara gravid och supertrött, bo ensam och ha högerhanden i gips, och plugga på heltid. Samtidigt. Och det är ju inte det sämsta!