Sov så gott mina älskade :/
MathildaS · 2012-01-06 · 1 196 visningar
Mina älskade små bebisar finns inte längre kvar hos mej :/
Det började på nyårsaftons morgon som jag fick en känsla av att det var nåt som va fel, Jag hade ont i magen som mensvärk men det hade jag haft hela tiden så jag tänkte inte mer på det. Så jag åkte ut till hästarna som vanligt.
Sen hade jag tänkt att passa på att rida, Hämta hästen från hagen för att borsta den och sånt. Kände inget ting då eller när jag red....
Sen när jag kom hem och skulle duscha så tänkte jag på att dom inte hade rört sig på ett tag. Nu va klockan 12:00 så då vart jag orolig att nåt va fel igen. Men jag tänkte att dom kanske är allmänt lugna idag. Sen vid klockan 14:00 så började jag få ont i magen igen o då gjorde bara ondare och ondare och till slut så ringde jag till sjukhuset och vart kopplad till förlossningen. Dom ville att vi skulle komma in direkt för jag hade så ont.
Så jag ringde till viktor på vägen in o skrek att han skulle åka till stan och att jag va på väg till förlossningen. Han fick panik för det var lite tidigt .
Sen väl där inne så kolla dom, klämde kände, tog ultraljud och säkert massor mer. Jag kom in till förlossningen vid 18:00 och klockan 18:30 fick jag veta att ingen av mina bebisar levde längre. Hjärtat på båda hade stannat. Jag tog skulden för dom hade dött. Att hade inte jag ridit så skulle dom left, hade jag åkt in direkt på¨morgonen så hade dom kanske left, Sen att ringa till Daniel och berätta va inte lätt, så jag bad mamma ringa åt mej för jag vet ändå vad han skulle säga. hur fasen säger man att du ska inte bli pappa längre, för dina barn lever inte längre. Tänk om dom kände på sig att deras riktiiga pappa inte vill bli pappa till dom och dog för det..
Så just nu lever jag i en bubbla som ingen annan får vara med i.
Jag och min stora magen som aldrig kommer bli större nåt mer :(
Mina små älsklingar :'(
Vila I Frid Mamma o pappa älskar er <3<3<3
Det började på nyårsaftons morgon som jag fick en känsla av att det var nåt som va fel, Jag hade ont i magen som mensvärk men det hade jag haft hela tiden så jag tänkte inte mer på det. Så jag åkte ut till hästarna som vanligt.
Sen hade jag tänkt att passa på att rida, Hämta hästen från hagen för att borsta den och sånt. Kände inget ting då eller när jag red....
Sen när jag kom hem och skulle duscha så tänkte jag på att dom inte hade rört sig på ett tag. Nu va klockan 12:00 så då vart jag orolig att nåt va fel igen. Men jag tänkte att dom kanske är allmänt lugna idag. Sen vid klockan 14:00 så började jag få ont i magen igen o då gjorde bara ondare och ondare och till slut så ringde jag till sjukhuset och vart kopplad till förlossningen. Dom ville att vi skulle komma in direkt för jag hade så ont.
Så jag ringde till viktor på vägen in o skrek att han skulle åka till stan och att jag va på väg till förlossningen. Han fick panik för det var lite tidigt .
Sen väl där inne så kolla dom, klämde kände, tog ultraljud och säkert massor mer. Jag kom in till förlossningen vid 18:00 och klockan 18:30 fick jag veta att ingen av mina bebisar levde längre. Hjärtat på båda hade stannat. Jag tog skulden för dom hade dött. Att hade inte jag ridit så skulle dom left, hade jag åkt in direkt på¨morgonen så hade dom kanske left, Sen att ringa till Daniel och berätta va inte lätt, så jag bad mamma ringa åt mej för jag vet ändå vad han skulle säga. hur fasen säger man att du ska inte bli pappa längre, för dina barn lever inte längre. Tänk om dom kände på sig att deras riktiiga pappa inte vill bli pappa till dom och dog för det..
Så just nu lever jag i en bubbla som ingen annan får vara med i.
Jag och min stora magen som aldrig kommer bli större nåt mer :(
Mina små älsklingar :'(
Vila I Frid Mamma o pappa älskar er <3<3<3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.