Sorgligt

Ja det känns faktiskt sorgligt att packa ner mitt liv här i Skövde och sälja radhuset jag och exet köpte ihop. Radhuset vi bestämde att barnen skulle växa upp i. Både jag och exet har gått vidare så inte han jag saknar utan saknar familjelivet. Saknar planerna vi hade för oss och vår familj. Men idioten tänkte med det lilla han har mellan benen och lämnade mig och barnen för "henne". Ska ringa familjerådgivningen på måndag för att han har barnen 18 timmar i månaden fungerar inte. Cornelia är helt knäckt en vecka efteråt och sen är det inte okej att han skiter i sin sons födelsedag. Får se det positiva: jag och barnen kan starta ett nytt liv i västerås utan massa minnen