Sömnbrist

Har nu kommit till det stadiet då jag bara vill vända ryggen åt allt. Sömnbristen är ju boven i dramat. Inombords har jag bett min sambo dra åt helvete. Jag tillhör inte gruppen där det räcker att mannen jobbar och försörjer familjen. Jag har tillräckligt med föräldrarpeng för att klara mig ensamstående. Han insisterar på att äta frukt på kvällarna. Nu har vi bananflugornas paradis. Bad snällt att kan du bara slänga soporna på morgonen när du går. Påsen står vid dörrn. Vad står kvar när jag tittar efter, jo den jävla påsen. Han har sagt gång på gång att jag måste säga till honom om saker. Jag har ett barn och två katter att ta hand om. Jag vill inte va mamma till en vuxen man med. Allt grundar sig i hans uppväxt, hans mor va hemma. Han hade aldrig städat eller tvättat innan han flyttade hemifrån. Jag har fyra bröder som är totala motsatsen. Alltså självgående. Nu har vi ju fått en dotter, jag vet ju att hon ska få min uppfostran så att hon klarar sig själv tidigt. Vet ju att det påverkar dottern så det grälas inte. Det ger ju inget. Jag har format ett monster. Suck!!!!!