Som att trampa snett med en redan stukad fot!!!

Gårdagen blev allt annat än lätt att få att gå ihop, det blev verkligen jättejobbigt att springa i trapporna för att lämna och hämta barn. Vi bor i en gammal lägenhet, med högt i tak och den är så tjusig men fy att bo på fjärde våningen med 7 dubbeltrappor och vara höggravid. Att få med sig en trotsig, tjurig 2 åring och en massa grejer inhandlat på stan efter en två timmars promenad, det var inte någon höjdare!!! Hahaha, jag undrar så här i efterhand hur jag tänkte??? Förmiddagen hade jag ägnat åt städning av lägenheten och tvättning av hela familjens klädhög. *asg* Jag måste ha glömt min mage när jag la planeringen!!!

Men vi kom hem, jag var trött och la mig på sängen och pustade ut. Fick en hel del smärtsamma förvärkar (vilka samtliga var självförhållade) och tackade mig själv för att ha lagat en lasagne och fryst in häromveckan. Den åkte nu in i ugnen för att utfodra den hungriga familjen i lagom tid!

Jag hade två smärtoppar dock som var mer riktiga, kändes som när man går med en stukad fot och sen trampar snett igen (bara att smärtan kom från livmodermunnen). Den där brutala ilningen som skapar prickar på näthinnan. Men sen avtog värkarna efter det...

Idag är vila, lugn och eventuellt småpyssel på agendan. Ikväll åker maken med stora sonen på skolläger för övernattning ute i bushen och jag blir ensam med dottern och lillsonen. Jag hoppas på en lugn kväll och att inget kör igång i natt heller, det vore väl bara för typiskt!!!??

Jag och maken går och bara ler mot varandra, fnittrar... Ibland säger vi: "Vet du, snart ska vi få en bebis!!!??" och småpussas och gosar. Det känns mysigt och spännande. SNART SNART SNART!!!!

<3