Sol ute, grått i sinnet

Vill bara gå hem och lägga mig i sängen och gråta....vill ha min sambos armar runt mig när jag ligger där i sängen.

Massor med tankar om gammalt skit har kommit upp till ytan igen, tankar jag trodde jag bearbetat och lagt bakom mig.

Varför ska jag gå runt och må dåligt när det borde vara min idiot till pappa som ska må dåligt....? Nu är det över 7 månader sen vi pratades vid sist och det var inga snälla ord som sas och jag ångrar inte ett enda av de orden. Men självklart önkar jag innerst inne att vi kunde ha ett normalt familjeförhållande, jag och min pappa...Men han har ställt till med så jävla mycket skit.

Fan, hur ska jag orka tre timmar till på jobbet...? Huvudvärken smyger sig också på.

Orkar och kan inte fokusera på jobbet....jaja, snart fredag och helg. Idag är en sån dag jag önskar att jag kunde sätta mig med ett glas rött eller en kall öl hemma på altanen, men det får vänta ett bra tag till och alkohol löser inga problem, det tar bara död på känslorna för stunden.

Usch, varför var jag tvungen att tillåta dessa tankar bubbla upp till ytan?