Snurrig

Ny dag nya krämpor. Får man kalla det så? Usch vad jag är less på detta! Att vara sjuk jämt och ständigt annars är en sak men att blöda och oroa sig för livet i magen samtidigt, baah! Berg och dalbana både för kropp och själ.

Fick ont i magen/sidan igår, vid vänsternjuren ungefär. Började fundera på om det kunde vara biverkning av medicin eller något, är ju lite oroad över att äta så mycket panodil så pass länge, man kan ju få leverskador av långvarit bruk, men levern sitter ju inte där. Sov nästan ingenting pga den värken, vaknade med feber och illamående. Inte mycket att göra åt det. Ont i ögonen och yr däremot när jag kliver upp. Sjukt jobbigt med denna värk, tryck, i ögonen. Suddigt och så snurret i huvudet. Susar liksom.

Spydde upp mestadels av middagen igår. Onyttig sådan men levde nyttigt under dagen och lite kalorier och fett behöver man ju också. Men det är jobbigt detta. Jag oroar mig för att gå upp i vikt. Istället går jag ned. Har gått ned två kilo på åtta veckor. Inget ont i det egentligen, kommer ändå få bastning för att jag väger för mycket. Men gillar inte att jag går ned, det borde man väl ändå inte göra om man äter normalt? Det är ju inte så att jag svälter direkt, tvärtom. Fast jag kräks mer nu än jag gjorde med Ärtan, inte lika mycket mat som får stanna kvar, speciellt middagarna har en tendens att komma upp. För då äter jag ju inte bara bröd eller fil utan varm mat. Men det verkar som om min kropp inte gillar det. Gjorde Ceasar kyckling, typ, i måndags. Den fick jag behålla. Men middagen igår fick alltså toaletten.

Imorgon är det bm besök iaf. Antar att vi får se om hb-värdet är lika högt som förut. I så fall får jag iaf i mig tillräckligt. (Hade ju 156 med Ärtan (143 efter skrapningen) och 153 när jag plussade i april/maj så min kropp brukar ju inte lida av dåliga blodvärden. Med krypet nu hade jag 150 i hb när jag plussade (v4) så det kan ju ha hänt lite sedan dess - fast det borde inte ha sjunkit sååå enormt mycket eftersom jag ändå inte störtblöder. Fast nu på söndag är det fyra veckor sedan jag började blöda... blääääh!!!

Nå, om några timmar mår jag säkert bättre. Förmiddagarna brukar vara jobbigast. Igår piggnade jag till ordentligt på eftermiddagen, efter att jag slösurfat halvadagen och sedan kapat håret en dm, riktiga problem nu, räcker knappt till hästsvans, ha! :-) Sedan gick jag ut, skulle möta maken när han kom från jobbet och ta en promenad. Men hans buss var sen så jag hann gå lite i skogen bakom våra hus, mötte ett rådjur där som jag passade på att föreviga (fast suck var det är trist att ha ett teleobjektiv som inte funkar bra i mörker och ett kamerahus som ger extremt gryniga bilder på höga ISO-tal!). Och sedan gick vi faktiskt ut och gick efter middagen också, bara tio minuter runt kvarteret men jag ville "gå ned" maten lite. Fast det funkade ju inte, den kom upp ändå...

Imorgon ska jag till praktiken också, ångest över det med. Ångest över det mesta just nu känns det som. För mycket oro och för lite klara besked. Gillar inte att vara så kontrolllös.