Snart men ändå så långt borta

Har haft en bra graviditet hela vägen tycker jag men nu börja hormonerna (eller vad det är) förstöra lyckan. Blivit så deppad och nere och det känns som att det aldrig kommer att hända något. 39+0 idag men förvärkarna oxh sammandragningarna blir färre och färre känns det som. Enda problem jag har är den ilande och skärande känslan mellan benen. Får väl räkna med dom 17 dagarna man får gå över, lika bra att ställa in sig. Sen blir ju inte längtan mindre sen man blev "moster" i lördags, är så glad för deras skull men blev nog bara mer deprimerad när man ser hur mysigt vi skulle kunna haft det:) men tids nog så, om allt går som det ska så har vi M i våran famn!