Snart kanske....

Fick idag reda på att man hittat en vikarie för mig som kan börja om 1 1/2 vecka. Hon har dessutom jobbat där innan och behöver ingen direkt inskolning. Så vi får se vad chefen säger nu då, om jag får arbetsförbud. Det är ju verkligen ingen bra arbetsplats för en gravid med alla tunga moment, stress, låååånga arbetsdagar och narkosgaser. Isf jobbar jag bara nästa vecka ut, och kanske någon dag till om hon vill gå brevid en dag innan hon sätter igång. Känns helt rätt. Jag vill ju sluta jobba där ändå och har redan slutat i "i själen". Nu lockar skolbänken, men först ska Lillebror efterlängtas och komma :) Ju längre man kommer i graviditeten, desto mer går man in i den med tanke och fokus. Mer och mer i vardagen börjar handla om babyfiltar, kläder, vagntillbehör, planering inför fl etc etc. Jag tror det är normalt :) Längtar så efter Lillebror (som nu verkar få namnet Kevin)! Spenderar hellre tiden med att boa inför hans ankomst än att slita häcken av mig på ett stressigt (men roligt) jobb som jag ändå ska lämna :)