Snart 8 månader min lilla tjej

Hej!

Dagarna springer iväg och jag som hade tänkt skriva lite dagbok här inne under tiden min lilla tjej växer.. Jag har misslyckats totalt kan man säga när jag nu inser att min lilla flicka som för övrigt inte är så liten längre.. blir 8 månader om en knapp vecka.. Vart tog tiden vägen? Känns som att det var nyss jag gick där med stora magen i vädret... det var i januari och i februrai jag vankade runt med ovissheten hur föräldrarlivet verkligen skulle bli.. Vem var det inne i magen.. var det en tjej eller kille.. var det en snäll och lugn bebis eller var det kanske en lessen och gnällig liten parvel? Inte hade jag en aning om vad som komma skulle och hur allt skulle bli.. Man kan verkligen inte föreställa sig alls på nåt vis hur det är att bli förälder... Jag menar man kan förbereda sig mentalt.. och sådär.. men sen den dagen då du väl sitter där med en liten nybakad bebis i famnen.. det är först då det börjar på riktigt.

Min lilla tjej Hilma.. föddes den 16 februrari.. det var inte en dag för tidigt.. hon skulle ha kommit den 2 feb enligt ultraljud men gick som sagt över tiden i 14 dagar.. hon kom ialf av sig själv för den 17 februrari skulle jag blivit igångsatt om inget hade hänt. Jag fasade för att bli igångsatt.. vet egentligen inte varför men har hört endel skräckhistorier om det.. sen är det säkert inte så för alla så vet inte varför jag var så orolig.. men hursom gick det ju bra den här gång.. mina värkar började redan på måndagen då dem var täta och onda.. dock inga förlossningsvärkar.. bara förvärkar.. sedan på tisdagen den 14 så kände jag att det börjar nog närma sig... skrev mitt sista inlägg här på sidan den 14:e och sedan på natten den 14:e runt midnatt så tilltog värkarna ordentligt.. det började göra väldigt mycket mer ont och jag höll nästan andan genom värkarna för de var så onda.. det var ju såklart helt fel då man ska andas igenom värkarna.. jag gjorde tvärtom och höll andan vilket inte resulterade så bra.. natten tillbringade vi med att mäta värkar på datorn på värktimer.se eller vad sidan henne.. jag väckte sambon som var väldigt förväntansfull och hoppade upp pigg som en lärka som jag aldrig sett honom tidigare då jag meddelade att värkarna hade tilltagit mer... Jag ställde mig i duschen och stod där i flera timmar.. jag tömde säkert allt varmvatten.. men det fick det vara värt.. ;) Jag var så trött och slut i benen så det slutade men att jag satt på golvet i duschen och tog på varmvatten ordentligt på magen när väl värkarna kom.. innan dess hade jag inte haft så varmt men det var så skönt med vatten på magen genom hela värken.... Några timmar senare packade vi och åkte till vårt andra hem.. vi ville inte sitta ute på en ö om det skulle vara så att vi var tvugna att åka in fort.. så vi åka til hem två.. bilresan dit är bara 20 min men nog så lång när man har värkar var femte minut.. AJ! Väl framme studsade jag ner i badkaret och på med full värme.. där låg jag sedan i några timmar.. Vi åkte senare in till sjukhuset då vi hade tid för planering av ultraljud.. detta är alltså på onsdagen den 15 feb.. vi åkte dit kl 13 och tror ni inte vi fick punka på bilen på motorvägen på väg in.. helt sjukt.. är det nån gång man får punka så är det jusåklart när man ska föda barn.. GALET! Vi tog oss in.. det var snöstorm.. jag haltade mig in och min kära sambo skulle försöka få till bilen någonstans på parkeringen... Vi fick träffa Eva som var barnmorska och hon undersökte mig.. kände att jag var öppen 2 cm.. det var egentligen för lite för att läggas in för. men eftersom mitt allmäntillstånd vad helt kört då jag inte sovit på flera nätter och hade jätteont i dessa värkar och att vi hade punkis så fick vi ett rum på bb... där fick vi komma in i väntan på att jag skulle öppnas mer och få ett rum på förlossningen... Jag fick även smärtstillande och sömnmedel för att kunna sova.. men hur lätt är det att sova med regelbundna värkar egentligen... inte så lätt!! Senare på kvällen runt nio kom vi in på förlossningen och där fick vi ett litet rum.. Kvällen gick och natten gick.. jag fick lustgas.. värmekudde.. och senare så fick jag eda då jag inte sovit nåt och dem ville att jag skulle kunna slappna av så jag kunde öppnas mera! Jag var helt emot eda innan men när jag väl fått den.. shit vilken känsla.. helt plötligt försvann värkarna och jag kunde andas.. prata.. vara som vanligt igen!! Så otroligt skön känsla faktiskt!! :) Jag började bli otålig och tyckte det var så segt att jag inte öppnades nåt.. jag ville ju att bebisen skulle komma ut.. det dröjde ända fram tills dagen därpå.. alltså torsdagem.. tills hon ville komma ut...

Kl 15.51 kom vårt mirakel ut! Äntligen var hon här! Åh vad vi hade väntat och längtat!! Jag fick upp henne på magen på en gång hon skrek till och hamnade i en handduk hos mig.. det var så otroligt mysigt!! En bebis i sin famn! Äntligen! Dock var vi så nöjda att hon väl var ute och att allt gått bra så vi glömde faktiskt kolla om det var en tjej eller kille vi hade fått... Det var inte så viktigt i det hela då vi väl insåg att vi fått ett friskt barn som kommit ut.. Efter ett tag tittade vi under handduken och insåg att det var en liten flicka!! Vi hade helt fel med gissningen alltså.. jag som trodde det var en kille där inne.. Se så fel man kan ha!! Sen fick vi komma in på bb och bli ompysslade!!

Sen började livet med en bebis hemma! Vi kom hem halv sex på lördagkvällden den 18 februari.. Det regnade på vägen hem och där satt hon vår lilla lilla tjej i den stora stora bilbarnstolen.. kändes som att hon försvann i den.. hon hade på sig den söta lilla brunrandiga overallen jag hade köpt innan.. hon var så vacker när hon låg där i babyskyddet! Livet kändes så fantastiskt.. Sen har dagarna bara rullat på...

Första två veckorna var pappa hemma! Skönt! Det var väldigt behövligt vill jag lova! Oj så vi höll på.. det var så mkt nytt på en gång.. det var ju inte att tala om att man fick sova någonting... eller äta varm mat.. eller någonting.. allt var upp och ner.. jag var helt slut och helt uppe i varv än sen förlossningen.. kändes som att jag gick på nåt för jag kunde inte slappna av och sova ens hemma sen.. jag hade så mycket adrenalin i kroppen så att koppla av gick inte!! Vi kämpade och kämpade de första veckorna med att få igång amningen.. men det gick sådär.. jag fick sår.. bloden rann.. dem gjorde så ont... mjölkstockning och feber och det kom knappt nån mjölk... Det var hemskt! Jag grät och grät och grät och testade alla olika knep med salvor, olika kupor, amningspumpar både elektroniska och manuella och varmt om brösten och massa annat.. det gjorde så ont!! Hon hade fel tag och vi försökte få henne till att suga rätt.. det var verkligen hemskt.. jag var helt förstörd i flera veckor och lilla Hilma var ju helt förtvivlad hon med för hon inte fick i sig tillräckligt med mat.. det fanns ju inte tillräckligt och hon var så hungrig stackarn.. Jag minns specifikt en dag.. hon hade skrikit konstant hela dagen.. och hela kvällen.. hon sov ingenting på hela dagen vilket oxå var jättekonstigt då små bebisar sover jättemycket.. vi trodde hon hade ont i magen.. vi försökte göra magknipsövningar på henne men hon slutade inte skrika.. hon somnade i pappas knä vid ett tillfälle men så fort han rörde sig nån milimeter så vaknade hon.. Pappa testade att köra runt runt med bilen för att få henne att lugna ner sig men det hjälpte inte.. Jag fick panik.. hon skrek så högt och det skar i mitt hjärta.. vad gjorde vi för fel.. jag ringde i panik till mamma och undrade om hon kunde ha kolik.. men hon trodde mer på magont.. och att det var vanligt med sådär små bebisar... jag ringde även min syster och grät i telefonen och visste inte vad jag skulle ta mig till...båda var vi vakna hela natten med vår lilla tjej och visste inte vad vi skulle ta oss till.. Hon fick ligga och snutta vid bröstet och vi trodde att hon bara ville ha närhet och ligga och tugga där.. jag hade så mycket sår så att ju längre hon låg där ju mer sår och blod kom det.. så jag var inte så sugen på att ha henne liggandes vid bröstet hela natten heller.. så fort vi tog bort henne från bröstet skrek hon hysteriskt.. Vi ringde bvc och fick en tid dagen därpå.. åkte dit.. och vägde och visade upp henne för första gången.. hon hade gått ner i vikt.. ganska mycket.. hon var så liten.. så ynklig.. jag försöka visa sköterskan hur jag ammade och hon tyckte det såg bra ut.. fick väl inte nån större hjälp av henne mer än att vissa barn skriker och det kan va kolik.. hm.. det vet man inte.. jag var helt livrädd att hon skulle fortsätta skrika såhär i flera månader.. Tack och lov så köpte vi sedan ersättning och gav henne och ammade oxå.. och då blev hon nöjd.. Hon var alltså så hungrig vårt lilla hjärta.. hon hade inte fått i sig tillräckligt mycket mat men låg ju vid bröstet konstant... Det var så synd om henne!! Kände mig jättedålig och man är ju extremt skör som nybliven förälder.. jag kände att både självkänslan och självförtroendet var i botten... jag fortsatte vara sjuk och fick mer problem med brösten och började pumpa ut på heltid då jag åt stark medicin pga brösten.. jag satt med en elpump var tredje timme dygnet runt i nästan två månader.. jag åt tre olika pencillinkurer men inget hjälpte.. det hela slutade med att jag blev inlagd på sjukhus och fick medicin i form av dropp som var så stark som man inte kunde få i tablettform för att bli frisk från infektioner och inflamationer och mjölkstockningen i min bröst.. Det tog över 6 veckor innan jag blev bra.. och jag blev aldrig bra så länge jag höll på med amningen.. jag vart aldrig bra av pumpandet då det sliter otroligt mycket på bröstvårtorna... det hela slutade med att jag tänkte att jag började bli frisk och fick ett återfall av hela den här cirkusen när jag satt på en buss själv med Hilma och var på väg till min familj.. Jag blev jättesjuk under bussresan och brösten svullnade upp blev röda som tomater jag fick 40 graders feber på mindre än en halv timme och frossa och helt vimmelkantig.. jag skakade och mådde illa och hade så ont... jag fick avbryta min resa till min familj och ringde på sambon som fick komma och hämta oss och åka direkt in till sjukhuset till bb.. där fick jag träffa en överläkare som hade läst hela min journal vilket var värre en hel novell.. han kom då med domedagsbeslutet.. han sa åt mig att du kommer inte bli frisk om du inte slutar amma... bakterierna kommer fortsätta komma in via bröstet så länge du ammar och då kommer du inte bli frisk.. så enda chansen för dig att bli frisk är att du lägger av omgående... Det var inget snack om saken så jag insåg att jag hade förlorat kriget.. jag hade krigat och krigat i sju veckor men då fick jag inse att jag var besegrad.. min kropp klarade inte ut det här.. jag fick då ett "stopp-piller" som skulle sluta mjölkproduktionen omgående och det tog jag på stört på sjukhuset.. jag fick även med mig ett gäng tabletter hem som jag skulle ta några dagar.. jag grät och grät och grät.. jag som verkligen ville amma.. jag kände mig så lessen.. och som världens sämsta mamma.. jag vill ju så mycket.. och jag hade ju bestämt att det skulle bli bra.. att jag skulle bli frisk.. det tog enormt hårt på mig hela omställningen och att börja ge min lilla flicka modersmjölksersättning på heltid var inte vad jag hade tänkt.. jag gick in en deprission och var så nedstämd.. jag ville inte prata med någon.. jag ville inte träffa andra mammor som ammade jag vill knappt hålla mitt eget barn.. jag vill inte gosa med henne längre.. jag var så helt kall.. jag såg inget hörde inget.. jag fanns helt enkelt inte.. jag bara va... jag var tyst inåtvänd och bara så lessen.. jag som annars är en person som har mkt vänner och vill träffa folk och är social och tar för mig blev helt plötsligt helt handlingsförlamad.. jag visste inte vad jag skulle ta mig till... Jag pratade med bvc-sköterskan om att jag mådde skit.. hon föreslog en kurator men jag ville inte det... Jag skulle klara ut det här själv tänkte jag.. Sen var det dags för efterkontroll hos barnmorskan jag hade gått hos efter 8 veckor när Hilma var 8 veckor drygt i mitten på april.. så jag gick till henne på efterkontroll och hon frågade hur jag mådde.. Jag kunde inte hålla allt inom mig så när hon sa dem orden så brast jag totalt ut i gråt... tårarna bara forsade och jag fick inte fram ett ord... jag var helt förstummad och snor och tårar avlöste varann... henne hade jag förtroende för och hon kände ju mig ganska väl.. Jag kunde inte hålla det inom mig.. Efter att ha suttit där en bra stund utan att ens ha fått ut ett enda ord så lyckades jag få ur mig att jag hade haft problem med amningen.. hon är lite äldre och jobbar länge som barnmorska så hon hade ju koll på allt sånt här.. Jag kände att henne kunde jag prata med.. jag tog hela hennes tid och berättade i stora drag vad som hade hänt snyftandes... Jag kände mig så dålig när jag berättade att jag hade lagt av med amningen.. jag kände inte att jag var värd någonting som tagit bort en sådan stor del från mitt barn... Tänkte och ältade massor om hur kunde det ha blivit annorlunda.. hur hade det blivit om inte jag hade varit så himla sjuk.... Hon lyssnade och stöttade mig och erbjöd sig att jag fick prata med henne.. skönt att prata av sig med någon och jag vill inte belasta min sambo dygnet runt med prat om hur jag mådde.. mina kompisar och min familj ville jag inte ens utsätta för att få höra på mig så det var bra att hon erbjöd sig.. Jag gillar ju henne och vi började ha samtal varje vecka.. Inte för att jag tror att det ingår i en barnmorskas arbetsuppgifter att vara psykolog men nu fick hon bli det helt enkelt.. och det som var skönt för mig var att prata med någon som faktiskt hade koll på allting.. hur min graviditet varit.. hur sjukhuset var.. och personalen.. och dem agerade när jag varit inne och främst av allt.. hon kan ju det här med amning om nån!! Vi pratade i ex antal veckor och det kändes faktiskt bättre och bättre.. till en början kunde jag inte träffa nån annan som ammade men det blev bättre med tiden.. jag fick mkt att tänka på efter varje besök hos henne och gav mig en hel del att tänka på mellan gångerna vi var där och så fick jag jobba med både det ena och det andra... hon tog fram det som var positivt.. och hur bra jag egentligen hade det.. hon märkte ju att jag hade världens mest fantastiska tjej som satt där i mitt knä varje gång och inte sa ett pip.. hon märkte ju att jag var väldigt glad i min tjej och att vi hade en bra connection.. hon såg bara fördelarna och med tiden så suddades allt det dåliga ut och jag fick mer och mer självkänsla och självförtroende och såg faktiskt fördelarna med att inte amma... *pappa kan mata * jag är inte låst till att vara hemma hela tiden * ta ett glas vin en lördagkväll till middagen * hålla koll på hur mycket hon faktiskt får i sig * fasta rutiner då hon äter samma tid och samma mängd så man kan planera efter exakt när hon äter och inte * behöver inte showa brösten för hela världen * behöver inte ha andra kläder än mina egna bekväma som jag alltid haft än amningskläder * sover hela nättera från början och vaknar ej någon gång alls pga bättre mättnad av ersättning * utvilad mamma som ej behöver märka av småbarnslivet på det jobbiga sättet med för lite sömn... Ja listan kan faktiskt fyllas på.. så det är inte helt dåligt faktiskt...

Med tiden började jag må bättre och min lilla fantastiska flicka började växa i ett raskt tempo!! Hon åt mycket bra och sov bra och var och är väldigt glad och nöjd tjej. Hon hänger med på allt jag gör och är sällan arg och lessen. Hon signalerar om hon är hungrig men annars är det sällan hon skriker alltså. Det är himla skönt!! Månaderna gick... Hon lärde sig sitta stadigt rätt tidigt tror jag! I mitten på juli satt hon första gången på semestern.. hon var hon knappt 5 månader! Sen har stadigheten blivit bättre och bättre så nu när hon snart är 8 mån så sitter hon jättestadigt och ramlar nästan aldrig. Hon har precis börjat lära sig att greppa saker runt omkring lite mer målmedvetet.. Hon ser en leksak på långt håll och gör allt för att få tag på den... om hon inte når den fullt ut så skriker hon på hjälp tills någon ger henne den..haha..

Det händer otroligt mycket hela tiden alltså, från den där lilla bebisen som kom ut på 3815 g till nu som hon väger 9275 g.. .det går fort uppåt. Sen ligger hon i övre viktkurvan och andra sidan! Det springer hon säkert bort sen när hon börjar krypa och gå till slut.. Det blir spännande att följa det sen!! Hon är på väg att börja krypa nu tror jag.. hon har hittils varit ganska stillsam.. nöjd med att bara ligga eller sitta där man sätter henne. Har inte vart problem heller att ha henne på skötbordet men numera ålar hon runt som en ål där.. Man får hålla koll så att hon inte far i golvet bara.. Gäller att ha koll på alla saker runt omkring... elurtag. blomjord i krukorna på golvet.. och öppna köksluckorna och skåpen och hitta alla småsmulor på golvet är ju jättespännande!! Försöker faktiskt dammsuga varje dag nu för att det inte ska finnas massa att stoppa i sig på golvet.. det är tur vi har en sådan liten dammsugare som är lätt att ta fram och tbx..

Det är ialf hur mysigt som helst att hon är mer med och kollar och pratar.. läs skriker.. låter... skrattar och massa annat.. man kan ju nästan kommuninera med henne.. och hon är väldigt envis redan.. Hon vet vad hon vill den här unga damen.. man kan tro att det är från hennes mamma som är lika envis hon!! Det är en enorm omställning att vara förälder och hela tiden ha en till att tänka på men det är ju lätt värt det!! :) Men det jag saknar mest av allt är att inte ha nån barnvakt.. inga av våra föräldrar bor ju här i närheten och våra bästa vänner bor rätt långt bort så det blir inte att man får nån barnvakt direkt.. Det hade jag önskat att vi hade faktiskt.. Det är något jag saknar otroligt mycket... Hör på en kompis som lämnar bort sin lilla son hela tiden till mormor eller farmor.. Jag vill inte lämna bort Hilma så ofta men nån gång då och då skulle det vara skönt att få lite egentid med sambon eller egentid utan att han ska vara påverkad av det.. att bara kunna sticka iväg och handla eller gå och träna eller så.. det vore sååå skönt! Men men.. nu är det som det är.. vi har valt att bosätta hos här och våra föräldrar är kvar hemma där vi växte upp så då är det bara att gilla läget!

Hilma äter för fullt nu..såhär ser en vanlig dag ut i en nästan 8-månaders bebis liv.. Vaknar runt fem-sex på morgonen efter ha sovit hela natten... (nästan alltid) Just senaste veckan har varit lite strulig pga två små tänder som är på g och hennes första förkylning... men annars så sover hon faktiskt från sju-åtta tiden till fem-sex på morgonen... Då vaknar hon glatt.. ligger och pratar i sängen en stund så jag vaknar.. Hon sover i eget rum.. vi har gjort jättefint barnrum med fina zootapeter.. Där inne har hon sovit sen 9 juni.. då flyttade hon in i eget rum.. mest för att då fick vi babyvakt som vi har igång i hennes rum på natten.. så vi kan höra henne in till vårt rum om hon skulle vakna.. så jag vaknar av babyvakten på morgonen och hör henne ligga och snacka! Rätt så mysigt :) Kunde ju ha vaknat av tårar och ledsenhet.. men icke! Det är skönt.. jag går upp och gör 180 ml mjölkersättning.. hon har ätit 150 vatten väldigt länge men nu får hon 180 sen nån månad tillbaka.. Den flaskan slurpar hon i sig fort sen byter vi blöja efter ha sovit en hel natt! Sen försöker jag få henne att somna om.. då får hon ligga i vår säng eftersom hennes pappa stiger upp ungefär då och då blir hans säng tom.. Mest för att då kan jag stoppa in nappen och gosa en stund med henne och hon känner att jag är nära.. det är så mysigt! Vi ligger tätt tätt och slutligen brukar hon somna om.. inte om hon vaknar efter kl sex.. då anser hon att hon sovit klart för det mesta så då är det bara snällt att pallra sig upp och sätta på kaffet och sätta henne på lekmattan så hon får leka med alla sina fina leksaker en stund medans jag gör mig i ordning och gör alla morgonbestyr... Om hon somnat så sover vi till sju-halv åtta.. då vaknar hon och väcker mig med sitt snack.. Även då pratar hon på för fullt.. Munnen går i ett så det är mysigt att bli väckt så.. då brukar vi ligga kvar i sängen till klockan åtta.. som jag tycker är en lämplig tid att stiga upp inte sex.. haha... så vi ligger och gosar en stund och jag pussar på henne tills hon blir rastlös och meddelar att nu vill jag göra nåt nytt.. Då går vi upp och jag äter frukost och hon får kläder och leker själv en stund.. Hennes bästa tid på dagen är morgonen.. Ett riktigt bra morgonhumör har den här lilla tjejen! Hon är gladast den tiden på dagen.. fram tills lunch ungefär.. Så då gäller det att passa på att hon kan leka lite själv den tiden hon är gladast! Jag slår på tv 4 samtliga morgnar.. Ser på nyhetsmorgon i bakgrunden och tassar runt med min kaffekopp... :) Sen börjar dagen på riktigt med lek och bus.. och runt nio-halv tio då är Hilma hungrig igen och det är dags för frukost för henne.. Då får hon gröt.. Mild havregröt tror jag den heter.. den äter hon med glädje! Hon älskar gröt! När den är slut får hon lite macka med smör och leverpastej på!! Det gillar hon oxå.. att sitta och plocka med dem små bitarna jag lägger framför henne.. Allt som kommer i hennes väg går ju direkt till munnen så jag behövde inte oroa mig för att hon inte skulle äta själv om man lägger fram nåt som är smått och ätbart... Sen får hon lite ersättning då hon är lite kinkig med vatten.. så hon får ca 100 ml ersättning.. väldigt svag sådan då vi försöker vänja av med mjölk och ge mer vatten i flaskan.. Hon är så smart så hon förstår när det kommer vatten i flaskan och då spottar ut flaskan för hon vill bara ha den söta mjölken... :) När frukosten är klar så fortsätter dagen med bus och lek.. Vi går på babysim på tisdagsförmiddagar och så ofta vi kan på öppna förskolan på torsdagsförmiddagar!! Det är skoj! Träffa lite andra mammor och andra barn! Nu har dem börjat ha glädje av varandra små bebisarna!! Man ser det tydligt när jag träffar nån annan mamma och dem sitter på golvet och inspekterar varandra barnen! Det är skoj! Ska ALLTID ha samma leksaker oxå.. det är märkligt det där! Sen äter jag lite lunch runt tolv-ett.. sen är det dags för hennes lunch runt halv två-två... Då får hon mat.. antingen den vi gjort själva eller på burk.. varierar lite.. till det får hon vatten och ibland lite mjölk avslutningsvis.. det beror sig på hur mkt hon har ätit.. sen får hon nån frukt som efterrätt.. Banan är favoriten! Hon äter den med glädje och det lyser om hela ansiktet!! Det ser så roligt ut! Det räcker att jag tar fram en banan så vet hon numera vad som är på gång! Det är roligt! Dem är smarta alltså dem små liven!! Sen rullar dagen på och runt halv fem-fem dricker hon 180 ml mjölk eller äter mat... Efter det brukar pappa komma hem och dem gosar en stund innan det är dags för läggdags för liten.. Då sätter vi på pyjamas.. släcker ner och gör mysigt i hennes rum.. Sen får hon slutligen en flaska välling.. just nu får hon runt 150-200 ml välling!! Den slukar hon och sedan är det godnatt! Vi lägger ner henne i sin säng pussar godnatt och sen somnar hon själv med nappen inne och sin snuttefilt "tummen" den lilla äckliga filten som luktar blä nu.. dags att tvätta den kanske... :)

Så ser dagarna ut just nu.. det är härligt att vara mammaledig och jag njuter verkligen! Efter jul om några månader ska jag börja jobba igen och pappa ska gå hem på heltid!! Åhh vad jag kommer sakna att va hemma med min lilla tjej!! Man vänjer sig så snabbt med att ha henne nära hela tiden!

Det är underbart! Livet är underbart! Familjelivet är underbart!