Snart 25%

Imorgon går jag in i vecka 11, alltså 10+0. Tvåsiffrigt. 25% klart! Lika mycket till så är jag halvvägs:D 19 dagar kvar till Ul. Och imorgon blir det helg igen också! Tiden går så otroligt fort fram:) Och jag är så glad över lillpyret i magen:) Det verkar faktiskt som att vi ska bli 4 i februari! Om det inte är mer än en i magen. DÅ blir jag nog shockad:p Det räcker gott och väl med en nu när vi redan har en som inte är så gammal:) 13½ månader för att vara exakt:p Snart 2 år sedan jag blev gravid med honom! För två år sedan bodde jag hemma, var inte gravid och inte ens förlovad. Nu 2 år senare väntar jag andra barnet och är gift! Tänk så snabbt det kan gå:) För 4 år sedan var jag inte end ihop med min man! Känns konstigt att det har funnits en tid utan honom. En tid när jag varken hade honom eller vår son och dessutom var ihop med en annan... Känns lite äckligt.

Undrar hur de som ännu inte vet om den här graviditeten kommer att reagera? Jag är ändå bara 20 år pch sonen är som sagt inte gammal heller. Det blir 20 månaders åldersskillnad. Och den här gången var det välplanerat med en till bebis:) När jag berättade åt några mammakompisar som är närmare 30 år så blev de inte glada för min skull. Fick knappt ur sig ett grattis ens. Avundsjuka? Har ingen aning om varför de reagerade så med roligt var det inte. Förra graviditeten blev min mas bror inte glad över. Han ville att vi skulle göra abort. Den här gången fick han i alla fall ur sig ett grattis men han blev inte ens hälften så glad över det som jag blev för dem när de berättade att de ska få sitt första. Jag stör mig på det när folk inte kan vara glada för vår skull. Vi har det helt bra ställt och det passar bra med flera barn för oss. Var ligger problemet?!