Snälla, älskade kroppen

Igår kväll tyckte jag att mina vader såg aningen större ut än vanligt och mina leggings klämde åt mer än vanligt. Jag ber dig kroppen, snälla, snälla, börja inte redan samla vatten!!

Jag samlade på mig massor med vatten sist, men då var det vinter och jag kunde gömma mina stödstrumpor under jeansleggings och vinterstövlar. Men jag vill verkligen inte gå med stödstrumpor under sommaren! Jag kommer bli helt förtvivlad om jag samlar lika mycket vatten som sist och det känns verkligen skit om kroppen ska börja samla nu! Herregud, jag har precis gått in i vecka 26 (25+1).

Igår frågade mig min sambo vart gravidranden är. Jag har inte ens tänkt på det förrän han sa det, den har ännu inte kommit. Allt som finns är spår av den från förra graviditeten, som en liten svag skugga, den hann aldrig försvinna helt och den syntes enbart vid lite starkare ljus och den ser likadan ut nu som den gjort innan jag blev gravid.

Jag kan inte ens minnas när den dök upp när jag väntade Andreas, jag tror jag måste kolla i dagboken jag skrev när jag väntade honom för att kunna jämföra.

Igår kväll sparkade Knodden på rejält när vi satt i soffan och sambon låg med sina händer över min mage och njöt av sparkarna. Jag är glad att jag har honom. Han gör allt han kan för att ta del av graviditeten, dock har han inte följt med till BM nångång denna graviditet, men han var med på alla besök förra gången och tyvärr gäller ju inte besöken honom speciellt mycket, så det är bättre att han är hemma med lilleman. Ultraljuden missar han dock inte och jag förstår honom. Det är vid ultraljuden som det blivit verkligt för honom att vi väntar barn, både denna gång och förra gången.

Nu ska jag ta och starta dagen här på jobbet och få lite gjort. Ha en bra måndag!