snacka om otur...

Tänkte ju att jag skulle hålla mig borta ifrån denna sida men känner att jag behöver skriva av mig lite.

Idag är det en sådan dag då dagarna kommer ifatt en så att säga. Har tänkt väldigt mycket på missfallet idag, usch varför tänker jag så mycket. Vi har en i min fästmans familj som snart ska få barn och jag är väldans glad för deras skull men varje gång jag verkligen försöker visa det så gråter jag.

Vill kunna vara glad för deras skull men jag blir ju bara ledsen. Mensen kom ju denna månad och ska försöka att inte tänka så mycket, men det är himlans jobbigt och svårt. Känns som vart jag än är så påminns man om graviditet. Måste få något annat att fokusera på.

Sen som om detta inte vore nog med missfallet så var jag och min fästman men om en hemsk sak i Tisdags...vi krockade med våran nya bil:( inga skada hände oss men bilen blev dessvärre väldigt böcklig bak och vi väntar just nu på sevis på den. Vi hade stannat för att bilen framför oss skulle svänga in och bakom oss kör då en annan bil in i oss och det blir världens smäll. Vi blev helt skakiga och jag började gråta.

Killen som körde på oss var väldigt bra, vi skrev på massa papper och gav varandras kontaktuppgifter och han tog på sig hela förloppet och sa att detta skulle inte kosta oss något. Just då kändes det som att allt går emot oss nu..

Innan hade jag sagt att du vänder nog turen för oss och direkt efter det så säger det BOOOM! så det var det.

Blir så himla ledsen. Vill ju vara glada gamla jag. Måste hitta henne igen.