Sömnlös i Sthlm...

Jag har varit vaken sen klockan 4, med hopp om att SD ska bli starkare och göra mer ont. Men men... Sån tur har jag inte. Inget är på G.

Jag tror att det är mitt eget psyke som gör att inget händer. Jag är nog inte mentalt förbered på att bli 2 barnsmamma. Jag kan nämligen inte föreställa mig hur det kommer att bli när lillebror väl kommit. Med min första så var jag helt klart totalt klar, förbered och han kom 2 veckor tidigt. Nu väntar jag på en bebis jag inte äns kan föreställa mig. Jag har ingen bild av honom i huvudet, vet inte vad jag förväntar mig. Jag bara väntar på en stor förändring som vill vänta in i det sista. Och det är inte att jag skulle vara rädd för förlossningen för min först gick jätte bra, mer att jag är rädd för att ha en liten bebis igen. Någon som är 100% beroende av mig.

Imorn har jag gått en vecka över tiden. Jag har alla tecken på att något är på G, men det har jag haft länge, och inget händer trots allt. Jag har så ont i foten nu att jag kommer inte kunna gå ut idag. Får väl ligga hemma och vila, hoppas och be att snart är det trots allt dags. Orkar inte vara gravid längre, även om det är skrämmande att bli 2 barnsmamma...