Smått jobbigt

Fy tusan vad sammandragningar jag haft i en veckas tid nu. Idag har det äntligen lugnat ner sig lite, men istället haft förvärkar.

I måndags var jag hos BM och då säger hon: Du har väl inte haft sammandragningar än? Och tittade lite oroligt på mig.

Äh, jo, under hela helgen. Svarade jag henne.

Hon hoppades att det skulle lugna ner sig och att jag nu ska vila lite mer.

I tisdags och onsdags var det för jävligt. Så fort jag rörde mig blev magen stenhård och jag önskade nästan att jag var hemma och inte nere i Göteborg. I onsdags sa sambon åt mig att lägga mig ner på sängen och strunta i att vi var borta.

Jag kunde inte alls lyfta lilleman utan att få sammandragningar. Jag blev trött i hela kroppen av detta och allt kändes bara jobbigt, att gå i trappor var rena utmaningen pga utmattning.

Nu har som sagt var förvärkarna dragit igång också, tycker det är mycket tidigare än när jag väntade sonen, men det kanske inte är något konstigt, det värsta som kan hända är väl att förlossningen drar igång tidigare än BF, men det visar sig.