Smått gråtfärdig :(
pygmepuff · 2012-12-09 · 380 visningar
Är trött på att vara trött :(
I början när Benjamin föddes hjälpte karln till jättemkt, bytte blöjor, skötte tvätten (jag satt ju å ammade 24/7 + att jag var snittad så kunde inte röra mig och göra tyngre saker. Att dammsuga gjorde helvetes ont så tilloch med det gjorde han. Men det var typ första och sista gången.
Eftersom jag har ammat och varit hemma och han har jobbat så är det ju en självklarhet att jag har tagit alla nätter. Men nu är sonen 14 månader, jag slutade amma när han var 12,5 månad.
Nu jobbar jag också. Jag jobbar mest helger och vid behov. Men ändå. Igår jobbade jag och det var ju helg så han var hemma med sin son. När jag kommer hem ligger tvätten ovikt, disken odiskad, rörigt överallt och eftersom han knappt kan koka ett ägg får jag ställa mig och laga mat omedelbums för jag är hungrig efter en arbetsdag.
När jag kommit hem skulle han hem till en vän så jag blev gräsänka. Konstigt nog han jag både laga mat (+ en massa matlådor för jag kommer jobba sent resten av veckan å kan inte laga mat då) vika femton ton tvätt, diska, bada sonen, på med blöja och pjamas, ge honom godnattmjölken, borsta hans tänder och natta. Det han jag göra på 2 timmar. Karln som varit hemma hela dagen har förmodligen suttit och spelat sitt jävla dataspel. Kan du inte passa på att umgås med din son när du är hemma? Snart kommer han vara 15 basst och tycka att vi är skitpinsamma och inte vilja vara med oss för att vi är så gammla och mossiga.
Jag låter till och med Benjamin vara hemma från dagis en dag i veckan om jag inte jobbar bara för att vi ska kunna umgås lite mer, gå till en park och titta på djur, upptäcka snön, eller höstlöv eller vad det nu kan vara. För den dagen vi båda jobbar heltid kommer man ju bara hinna ses på helgerna iprincip.
Det första karln gör när han kommer hem är att sätta sig vid datorn. Sen sitter han där om jag inte BER hundra gånger att han ska diska eller plocka upp sin tvätt som ligger och dräller överallt i lägenheten. (Det är nåt nytt, plötsligt lägger han bara kläderna lite över allt, på en byrå, bokhylla, eller någon stol. Hur svårt är det att lägga det i tvättkorgen? Vi bor på 65 kvadrat, såå långt är det inte att gå)
Det får mig att känna mig som en tråkig och tjatig människa. Det är allt jag gör, tjata, gnata! Bara för att han är helt intiativlös! Varför kan han inte bara spontant byta en blöja eller ställa disken i diskmaskinen och inte på diskbänken? NÄR blev han som en jävla 14åring?! Jag har lixom 2 barn att ta hand om känns det som.
Det här måste ju leda till att han kommer tröttna på mig för att jag är så tjatig. Men det händer ju ingenting om jag inte ber honom göra det. Sen har han mage att klaga på att det är stökigt i lägenheten. MEN städa då istället för att spela dina jävla dataspel!
Ursäkta ett gnälligt inlägg men måste skriva av mig nånstans och det här vill jag inte skriva i bloggen.
Just nu ligger han och snarkar i sängen för fullt (sängen står i vardagsrummet pga renovering av sovrummet) Det är ju bra för honom att han klarar av att sova när barnet är uppe och låter. Själv klarar jag inte av det och det fattar han inte "Det är ju bara att sova". Inte för mig! Jag behöver tyst och lugn och ro! Varför kan han inte bara tex en helgmorgon klä på barnet och gå ut och i väg nånstans så att jag kanske kan få lite sovmorgon? När han väl är uppe ur sängen och om han nu skulle gå i väg (lär aldrig hända) Då är jag så pass vaken så jag kan inte somna om ändå. Hur trött jag än är.
Funderar på att åka till morsan nån kväll och bara sova ut.
Börjar känna mig ganska deprimerad av sömnbrist. Jag har ingen motivation till nåt längre. Gör inte mer än vad jag måste, knappt det och det känns så trist :/ Blir ju inte bättre av att karln sitter där som en säck potatis och inte gör ett skit av sig själv.
Kan han inte bara komma med en idé nån gång. Typ att gå "vi kan gå till parken, åka och shoppa eller whatever". Nä, "jag trivs bättre här, framför min datorskärm där jag kan nörda mig".
Suck :(
Min lilla tomte :)
I början när Benjamin föddes hjälpte karln till jättemkt, bytte blöjor, skötte tvätten (jag satt ju å ammade 24/7 + att jag var snittad så kunde inte röra mig och göra tyngre saker. Att dammsuga gjorde helvetes ont så tilloch med det gjorde han. Men det var typ första och sista gången.
Eftersom jag har ammat och varit hemma och han har jobbat så är det ju en självklarhet att jag har tagit alla nätter. Men nu är sonen 14 månader, jag slutade amma när han var 12,5 månad.
Nu jobbar jag också. Jag jobbar mest helger och vid behov. Men ändå. Igår jobbade jag och det var ju helg så han var hemma med sin son. När jag kommer hem ligger tvätten ovikt, disken odiskad, rörigt överallt och eftersom han knappt kan koka ett ägg får jag ställa mig och laga mat omedelbums för jag är hungrig efter en arbetsdag.
När jag kommit hem skulle han hem till en vän så jag blev gräsänka. Konstigt nog han jag både laga mat (+ en massa matlådor för jag kommer jobba sent resten av veckan å kan inte laga mat då) vika femton ton tvätt, diska, bada sonen, på med blöja och pjamas, ge honom godnattmjölken, borsta hans tänder och natta. Det han jag göra på 2 timmar. Karln som varit hemma hela dagen har förmodligen suttit och spelat sitt jävla dataspel. Kan du inte passa på att umgås med din son när du är hemma? Snart kommer han vara 15 basst och tycka att vi är skitpinsamma och inte vilja vara med oss för att vi är så gammla och mossiga.
Jag låter till och med Benjamin vara hemma från dagis en dag i veckan om jag inte jobbar bara för att vi ska kunna umgås lite mer, gå till en park och titta på djur, upptäcka snön, eller höstlöv eller vad det nu kan vara. För den dagen vi båda jobbar heltid kommer man ju bara hinna ses på helgerna iprincip.
Det första karln gör när han kommer hem är att sätta sig vid datorn. Sen sitter han där om jag inte BER hundra gånger att han ska diska eller plocka upp sin tvätt som ligger och dräller överallt i lägenheten. (Det är nåt nytt, plötsligt lägger han bara kläderna lite över allt, på en byrå, bokhylla, eller någon stol. Hur svårt är det att lägga det i tvättkorgen? Vi bor på 65 kvadrat, såå långt är det inte att gå)
Det får mig att känna mig som en tråkig och tjatig människa. Det är allt jag gör, tjata, gnata! Bara för att han är helt intiativlös! Varför kan han inte bara spontant byta en blöja eller ställa disken i diskmaskinen och inte på diskbänken? NÄR blev han som en jävla 14åring?! Jag har lixom 2 barn att ta hand om känns det som.
Det här måste ju leda till att han kommer tröttna på mig för att jag är så tjatig. Men det händer ju ingenting om jag inte ber honom göra det. Sen har han mage att klaga på att det är stökigt i lägenheten. MEN städa då istället för att spela dina jävla dataspel!
Ursäkta ett gnälligt inlägg men måste skriva av mig nånstans och det här vill jag inte skriva i bloggen.
Just nu ligger han och snarkar i sängen för fullt (sängen står i vardagsrummet pga renovering av sovrummet) Det är ju bra för honom att han klarar av att sova när barnet är uppe och låter. Själv klarar jag inte av det och det fattar han inte "Det är ju bara att sova". Inte för mig! Jag behöver tyst och lugn och ro! Varför kan han inte bara tex en helgmorgon klä på barnet och gå ut och i väg nånstans så att jag kanske kan få lite sovmorgon? När han väl är uppe ur sängen och om han nu skulle gå i väg (lär aldrig hända) Då är jag så pass vaken så jag kan inte somna om ändå. Hur trött jag än är.
Funderar på att åka till morsan nån kväll och bara sova ut.
Börjar känna mig ganska deprimerad av sömnbrist. Jag har ingen motivation till nåt längre. Gör inte mer än vad jag måste, knappt det och det känns så trist :/ Blir ju inte bättre av att karln sitter där som en säck potatis och inte gör ett skit av sig själv.
Kan han inte bara komma med en idé nån gång. Typ att gå "vi kan gå till parken, åka och shoppa eller whatever". Nä, "jag trivs bättre här, framför min datorskärm där jag kan nörda mig".
Suck :(
Min lilla tomte :)
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.