Smärta!

Efter 20 minuters kamp, för att ta mig från soffan, upp för trappan och ner i sängen, konstaterar jag härmed att riktig Jävla Foglossning är värre än det förlossningsarbete som min kropp åstadkom vid båda mina tidigare förlossningar! Det jag känner nu tar priset. Jag kan faktiskt inte röra mig utan att gråta av smärta. Min sambo har just varit så Gullig att ge mig Alvedon. Tårarna bara rinner och jag hoppas innerligt att detta har gått över tills i morgon. Det skär verkligen, känns som knivar som vrids runt i bäckenet vid varje rörelse, mitt blygben sprängs i småbitar eller slits isär. Tidigare ikväll skrev jag att från och med vecka 35 så får bebis komma när den vill, jag vill ändra det! NU! NU, vill jag att bebis kommer! Hur i hela fridens namn ska jag fixa att vara hemma med 2 barn när gubben jobbar, om jag inte ens kan röra mig det minsta lilla?! Morgondagen kommer att bli enormt spännande!