Smånojig igen.

I allmänhet mår jag bra nuförtiden. Piggare, mår inte illa, är glad. Men, man måste ju alltid ha något att oroa sig över, haha! Har sett att en hel del som är ungefär lika långt gångna som jag (17+5) redan har börjat känna av fosterrörelser. Vafan, jag har inte känt något som ens med bästa vilja kan kallas något liknande fosterrörelser. Jag vet att det är helt normaaalt att inte känna något än, men jag blir lite knasig av det. Känner på mig att jag kommer vara den sista att känna något. Om jag ens gör det... tänk om något är fel? (men varför skulle det vara det? Nu får jag ge mig.)

För att avsluta på ett positivt sätt, så började min katt hulka nyss - hon hoppade snabbt som attan ner från sängen och sprang in i badrummet och spydde i duschen. Skitlätt att göra rent där, duktig katt! Haha. Lilla hjärtat. Hoppas hon och bebben kommer bra överens. <3