Skriker

JAG VET SNART INTE VART JAG SKA TA VÄGEN !! SORGEN GÖR SÅ JÄVLA ONT !! Jag gråter tills jag skriker , men smärtan tycks inte ta sig ut. Det gör så ont på insidan , och jag kan inte få ut det. Hur högt jag än skriker , hur hårt jag än slår i väggen så försvinner inte smärtan. Tanken på att jag en dag kommer gå med en stor mage känns helt overklig. Det känns bara som en tom fantasi. Jag föreställer mig det på samma sätt som man föreställer sig att man har vingar och kan flyga.

Och jag är så ledsen för Robin tröstar mig inte längre .. Han ger mig en snabb kram , tar ut mig på en cigg och sen sätter han sig vid datorn igen. Han tar sig inte längre tid att lyssna på mig , låta mig gråta ut i hans famn. Jag vet inte varför , han kanske har tröttnat på att jag gråter så mycket , eller att det är samma visa varje gång. Men jag behöver tröst lika mycket för det. Och vi är faktiskt två i det här .. Får väl prata med honom nästa gång jag är ledsen (och han är hemma ..) Så det är väl därför jag skriver så mycket sånt här.. Här får jag skriva så mycket jag vill , när jag vill.

Dags att sluta röka igen då kanske .. Jag har så dubbla känslor inför det där .. Jag vet ju att rökning kan skada fertiliteten mycket , men samtidigt har jag så pass stora psykiska problem att jag verkligen inte vill vara utan ciggen just nu .. Och ja , "vill man verkligen ha barn är det värt det" , JA! Absolut ! Men om man rent psykiskt inte orkar sluta just nu då ? Vad fan gör man då ?! Självklart slutar jag ju så fort jag blir gravid. Men innan dess ? Ååååh alla dessa tankar .. Fan jag vill ha Robin hemma ... Tårarna rinner i floder , rinner ikapp med regnet utanför.