Skrik & Panik =P

Har börjat få liknande panikångestattacker igen.. tror de har att göra med att jag börjat sova för mycke! Så idag gick jag bannemej upp med lilleplutt när hon vaknade vid halv 8, har faktiskt känts bättre idag! Men känner mig så jävla skum på morgonen, och börjar jag tänka på de för mycke hur jag känner så är hela jävla karusellen igång. Så försöker känna mig så normal de går eller vad man ska säga :P tur att det inte är som innan iallafall! nu har jag lärt mig hantera de bättre än i början, men de är fan inte kul för de! Känns som inte kan andas fast man andas för fulla muggar, känns som jag ska svimma fast jag vet att man egentligen inte gör de men blir rädd för mig själv. I början var jag ju rädd att jag höll på att få psykos och var rädd att jag på något sätt skulle skada Jacqueline, men den oron har släppt helt och hållet. Nu är jag mer rädd för att jag ska kollapsa och dö eller alternativt svimma. Ska ringa min läkare om någon vecka och se om jag kan trappa ner på min medicin, tror faktiskt det är den som gör mig så trött. Vet att jag käkade sertralin för några år sen, fick då mindre mg och då kände jag mig pigg :S

Iallafall, och Jacqueline nästan kröp häromdagen haha. Eller nästan o nästan vette fan men hon liksom lyfte på rumpan och hoppade med foten eller nåt liknande :P såg så roligt ut haha! Och arg var hon också. Jag har börjat lägga saker varje gång en bit från henne så hon ska vilja försöka ta sig fram till den men hon blir så arg och bara gråter och gråter och så fort jag tar upp henne blire tyst. Tror minsann hon har blivit lite väl bortskämd min lilla dam :P och sen får jag dåligt samvete påre hela och vet inte vad jag ska göra. Någon som har förslag kanske? Problemet är ju inte att hon gråter utan att hon aldrig slutar gråta vill säga xD

Nu äre nog läggdags, godnatt på er :)