Skratta eller gråta..
HCbaby · 2012-03-07 · 372 visningar
Jag hade alltid havt otur i kärlek, jag har havt så mycket otur i kärlek att mina vänninor hade börjat skämta om att jag borde börja tipsa på lotto. Om kärlek och spel tar ut varann, skulle jag vinna högsta vinsten galant.
De männen jag hittade var alltid på ett eller annat vis så pass störda så att hela min verklighetsbild blev skev.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. Det slutade med att jag flyttade till en annan ort istället.
Livet blev lugnare trots att jag fick jobb som bartender på ett av stans livligaste barer, jag fick nya umgängeskretsar och accepterade singellivet till fullo. Livet lekte och sommaren skulle bli en av de bästa någonsin. Efter sommaren hade jag fått skolplats vid en skola 300 km bort och jag skulle få börja om från ruta 1, jävlar va skönt det skulle bli.
Men livet är allt ironiskt, sådär skratta eller gråta ironiskt, man kommer aldrig att undkomma det. En månad efter jag accepterat skolplatsen och en månad innan jag skulle flytta skymtade jag honom.. honom med ett jävla stort H, på en lokal nattklub. Den där heta, tatuerade jäveln med bad-ass utseende och mystik i sin blick i sina stora, bruna ögon. Jag föll direkt, tji fick jag för att jag inte trott på kärlek vid första ögonkastet.. Otroligt nog så föll han också.
Precis då man accepterat sin livs-situation kastar livet in ett vilt kort i leken.
Nu, sitter jag här då med ett positivt graviditetstest, 300 km bort från kärleken och är överraskad till tusen. Inte nog med att vi har använt skydd varenda gång vid samlag, så har gynekologen påstått att jag föddes med en defekt i livmodern och jag skulle ha väldigt svårt att bli gravid. Jag trodde aldrig denna situation skulle uppstå.
Hahahahaha, säkert, man skall aldrig säga aldrig.
Han tog nyheten om graviditet som en positiv sak fastän vi har varit tillsammans i endast 7 månader, han bevisar varje dag att han är den rätta för mig. Redo är knappast någon av oss men båda lika förväntansfulla. Att skratta är nog rätt alternativ.
De männen jag hittade var alltid på ett eller annat vis så pass störda så att hela min verklighetsbild blev skev.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.. Det slutade med att jag flyttade till en annan ort istället.
Livet blev lugnare trots att jag fick jobb som bartender på ett av stans livligaste barer, jag fick nya umgängeskretsar och accepterade singellivet till fullo. Livet lekte och sommaren skulle bli en av de bästa någonsin. Efter sommaren hade jag fått skolplats vid en skola 300 km bort och jag skulle få börja om från ruta 1, jävlar va skönt det skulle bli.
Men livet är allt ironiskt, sådär skratta eller gråta ironiskt, man kommer aldrig att undkomma det. En månad efter jag accepterat skolplatsen och en månad innan jag skulle flytta skymtade jag honom.. honom med ett jävla stort H, på en lokal nattklub. Den där heta, tatuerade jäveln med bad-ass utseende och mystik i sin blick i sina stora, bruna ögon. Jag föll direkt, tji fick jag för att jag inte trott på kärlek vid första ögonkastet.. Otroligt nog så föll han också.
Precis då man accepterat sin livs-situation kastar livet in ett vilt kort i leken.
Nu, sitter jag här då med ett positivt graviditetstest, 300 km bort från kärleken och är överraskad till tusen. Inte nog med att vi har använt skydd varenda gång vid samlag, så har gynekologen påstått att jag föddes med en defekt i livmodern och jag skulle ha väldigt svårt att bli gravid. Jag trodde aldrig denna situation skulle uppstå.
Hahahahaha, säkert, man skall aldrig säga aldrig.
Han tog nyheten om graviditet som en positiv sak fastän vi har varit tillsammans i endast 7 månader, han bevisar varje dag att han är den rätta för mig. Redo är knappast någon av oss men båda lika förväntansfulla. Att skratta är nog rätt alternativ.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.