Sjukan tur och retur
jvsm · 2013-02-21 · 423 visningar
Krampade en massa igårkväll. Vi hade haft myskväll och kikat på film, äntligen fick jag se senaste Bondrullen! Åt några chips till filmen, kan varit de som blev boven i dramat, för fet mat för min galla...
Hur som helst; mitt under Greys började jag få ont i magen. Hela magen, längsmed sidorna och värst värk mitt på, vid naveln. Trodde jag fått magknip så jag gick och bajsade lite, blev inte bättre, (fortfarande bara lös i magen, ingen förstoppning i min mage inte) efter en timme stod jag på knä/ömsom låg på golvet och kved och rullade. Blev inte bättre, kunde inte andas genom smärtan och maken ringde sjukhuset. Smärtan blev bara värre. Förlossningen ville att vi skulle komma in för kontroll så inte förlossningen påbörjats. Dock hade jag inte något tryck nedåt och blödde inte. Väl på vägen in började jag må illa och när vi kommit upp/in på förlossningen hade jag haft kramper + molvärk i över två timmar. Sedan började jag kräkas, som en tok. Kräktes så mycket att jag kissade på mig så maken fick ta av mig trosor och byxor. Det avtog dock inte smärtan. Kallsvettades och skakade av smärtan, när det började flimra för ögonen sa jag att jag nog inte pallar mer, att jag nog svimmar snart. Fick morfin i droppet. Hjälpte i kanske en halvtimme, blev dåsig.
Med tanke på att merparten av spyorna var mörkt grågröna och min övre del av magen var svullen och väldigt väldigt öm vid beröring började de misstänka att något var fel med gallan. Eftersom värken kommit två timmar före illamåendet var de mer eller mindre säkra på att det inte var magsjuka men tog lite blodprover ändå. Fick åka ned till akuten eftersom jourhavande kirurg inte orkade komma upp till förlossningen för en bedömning. Väldigt otrevligt - låg där i bara topp, sjukans nättrosor och knästrumpor inför öppen dörr i ett bås, fick inte en en filt! Hmpf. Så småningom fick jag åka upp till förlossningen igen och fick ett annat rum, övervakningsrum, att vistas i. För säkerhetsskull fick jag inte använda patienttoaletten utan skulle få toapotta att roa mig med. Gyndoktorn beställde också ultraljud till morgonen där de skulle titta på magens organ; lever, galla osv.
Blev inte mycket sömn. Varje gång de la mig på CTG och drog åt banden blev kramperna värre så jag fick stolpiller med kramplösande och smärtlindrande. Vid halv sju på morgonen var jag sjukt kissnödig, upptäckte att de aldrig tagit in pott-toaletten till mig så jag fick ringa på den, och vänta lite till. Sedan fick jag kissa... gud så skönt! Hungrig som en varg men fick veta att jag inget fick äta förrän alla kontroller var gjorda.
Vid åtta rullade de ned mig till röntgenavdelningen där en väldigt trevlig läkare tog över och körde ultraljud. Njurar, lever, magsäck, galla och gallgångar såg alla fina ut. Inte en prick någonstans. Han tittade till och med på mina två bråck i magen (jag frågade om de syntes och han letade reda på dem). Vid detta laget gjorde magen mindre ont, lite lät molvärk högst upp, främst högersida.
Upp till förlossningen igen. Pratade med tjänstgörande läkare för dagen. En supertrevlig tjej som heter Sophie. Skönt med en såpass sympatisk förlossningsläkare! Hon klämde lite på mig och fick stå och hålla i CTG-apparaten för att kunna få ut en kurva på Krypet. Inte för att det behövdes. Det var rock'n roll i magen. Men så fort hon släppte grejen så tappade de bort Krypets puls.
Vi bestämde att jag skulle vänta in kirurgkonsult, som skulle komma upp, för att göra en ny bedömning och om kirurg sa ok skulle jag få äta och dricka lite - och fick jag behålla det - åka hem.
Kirurgen kom inte förrän vid 12-tiden. Då låg jag och slumrade och fick be om att få ta på mig glasögonen för att se honom. Hehe. Tur det. Kanonsnygg ung kille, latinotyp. Mums för ögonen. Fick mig några goda skratt då han klämde på mig och konfunderat klämde på livmodern och reagerade över att magen var så hård där, tills han kom på att jag ju är gravid... ;-) Han menade att även om urinstickan (när jag kom in igårkväll) visat +2 var alla andra prover negativa, ingen feber och ultraljudet var ju hur fint som helst. Magen, som varit hård och öm under natten, var nu mjuk och helt oöm. Han bedömde att jag kunde få äta och dricka och sedan åka hem. Jeey!
Vid 13- fick jag äntligen vatten. Och blev av med droppet, och fick gå på patienttoaletten igen. Har två fina sår på mina händer eftersom nattens dropp bloat i slangen hela tiden så de spolade ur tre gånger innan förmiddagens barnmorska gav upp och satte nytt dropp i andra armen i stället. Mycket bättre, inget blod, ingen smärta. Efter vatten kom knäckebröd med ost. Efter en halv macka fick jag lite ont i magen, troligen fick den extremt tomma magsäcken en liten chock. Vilade en stund innan jag åt en macka till. Sedan fick jag lite ont igen, hade fått in lite nyponsoppa som jag drack av lite också. Vid 15-tiden hade både maken kommit tillbaka (jag skickade hem honom vid halv 5 på morgonen att sova!) och snälla doktorn gick ronden. Vi pratade lite och hon sa att jag kunde få åka hem, om jag fick ont igen skulle jag få med mig två stolpiller mot kramp och värk - och om de inte hjälpte skulle jag få åka hem. Jeey! Medan hon stod där passade jag på att kräkas igen, jag som inte kräkts sedan 3-tiden på natten. Nypondrickafärgat. Isch! Hon frågade om jag ville stanna kvar, jag sa "ÅKA HEM"! Få duscha och borsta tänderna... som jag inte fått borsta.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att borsta tänderna. Tre gånger. Har nu fått tandvärk. Inte helt konstigt med tanke på hur mycket magsyra och galla fräter på tänderna... Isch! Sedan blev det vila, och nu har jag just mumsat i mig ljus macka med bredbar leverpastej, inget mer magont. Mmm. Törstig så jag ska försöka få i mig lite mer vatten också. Lite i taget var doktorns order.
De kunde som sagt inte klura ut varför jag plötsligt blev så dålig. Vi uteslöt matförgiftning eftersom maken åt exakt samma utan att bli dålig det minsta, men däremot menade gyndoktorn att det inte var helt ovanligt att man kunde få lite ont i gallan av att ha ätit fet mat (filmchipsen!) som magen inte var van med - just eftersom det mesta i kroppen inte riktigt fungerar som det normalt när man är gravid.
Försökte besvara inlägg och skriva i dagboken via mobilen, innan batteriet tog slut, i förmiddags från sjukhuset men det visade sig att det är någon kod här på sidan som inte funkar med webläsaren i min mobil (ingen smartphone) så jag kunde bara läsa, inte skriva. :-P Tack Leolah för att du oroat dig, som du läser - jag mår ganska OK iaf! (och Krypet mår tipp topp därinne, han har roat sig mycket idag med att hoppa på min urinblåsa... )
Nu ska jag fortsätta vila. Förhoppningsvis är jag mer på banan imorgon, men för säkerhets skull ringde jag butiken och sa att jag inte kommer, redan i förmiddags. Ringde och pratade in till min barnmorska redan vid 7-imorse på hennes telefonsvarare också eftersom jag skulle träffat henne på förmiddagen. Tredje gången vi ställer in akupunkturen! :-P Missat förlossningföreläsningen ikväll också, men att under natt och dag lyssnat till åtminstone tre förlossningar (den sista när maken var där och väntade med mig) i rummet bredvid är jag inte speciellt sugen på att se förlossning på ett tag...
[image1]
Hur som helst; mitt under Greys började jag få ont i magen. Hela magen, längsmed sidorna och värst värk mitt på, vid naveln. Trodde jag fått magknip så jag gick och bajsade lite, blev inte bättre, (fortfarande bara lös i magen, ingen förstoppning i min mage inte) efter en timme stod jag på knä/ömsom låg på golvet och kved och rullade. Blev inte bättre, kunde inte andas genom smärtan och maken ringde sjukhuset. Smärtan blev bara värre. Förlossningen ville att vi skulle komma in för kontroll så inte förlossningen påbörjats. Dock hade jag inte något tryck nedåt och blödde inte. Väl på vägen in började jag må illa och när vi kommit upp/in på förlossningen hade jag haft kramper + molvärk i över två timmar. Sedan började jag kräkas, som en tok. Kräktes så mycket att jag kissade på mig så maken fick ta av mig trosor och byxor. Det avtog dock inte smärtan. Kallsvettades och skakade av smärtan, när det började flimra för ögonen sa jag att jag nog inte pallar mer, att jag nog svimmar snart. Fick morfin i droppet. Hjälpte i kanske en halvtimme, blev dåsig.
Med tanke på att merparten av spyorna var mörkt grågröna och min övre del av magen var svullen och väldigt väldigt öm vid beröring började de misstänka att något var fel med gallan. Eftersom värken kommit två timmar före illamåendet var de mer eller mindre säkra på att det inte var magsjuka men tog lite blodprover ändå. Fick åka ned till akuten eftersom jourhavande kirurg inte orkade komma upp till förlossningen för en bedömning. Väldigt otrevligt - låg där i bara topp, sjukans nättrosor och knästrumpor inför öppen dörr i ett bås, fick inte en en filt! Hmpf. Så småningom fick jag åka upp till förlossningen igen och fick ett annat rum, övervakningsrum, att vistas i. För säkerhetsskull fick jag inte använda patienttoaletten utan skulle få toapotta att roa mig med. Gyndoktorn beställde också ultraljud till morgonen där de skulle titta på magens organ; lever, galla osv.
Blev inte mycket sömn. Varje gång de la mig på CTG och drog åt banden blev kramperna värre så jag fick stolpiller med kramplösande och smärtlindrande. Vid halv sju på morgonen var jag sjukt kissnödig, upptäckte att de aldrig tagit in pott-toaletten till mig så jag fick ringa på den, och vänta lite till. Sedan fick jag kissa... gud så skönt! Hungrig som en varg men fick veta att jag inget fick äta förrän alla kontroller var gjorda.
Vid åtta rullade de ned mig till röntgenavdelningen där en väldigt trevlig läkare tog över och körde ultraljud. Njurar, lever, magsäck, galla och gallgångar såg alla fina ut. Inte en prick någonstans. Han tittade till och med på mina två bråck i magen (jag frågade om de syntes och han letade reda på dem). Vid detta laget gjorde magen mindre ont, lite lät molvärk högst upp, främst högersida.
Upp till förlossningen igen. Pratade med tjänstgörande läkare för dagen. En supertrevlig tjej som heter Sophie. Skönt med en såpass sympatisk förlossningsläkare! Hon klämde lite på mig och fick stå och hålla i CTG-apparaten för att kunna få ut en kurva på Krypet. Inte för att det behövdes. Det var rock'n roll i magen. Men så fort hon släppte grejen så tappade de bort Krypets puls.
Vi bestämde att jag skulle vänta in kirurgkonsult, som skulle komma upp, för att göra en ny bedömning och om kirurg sa ok skulle jag få äta och dricka lite - och fick jag behålla det - åka hem.
Kirurgen kom inte förrän vid 12-tiden. Då låg jag och slumrade och fick be om att få ta på mig glasögonen för att se honom. Hehe. Tur det. Kanonsnygg ung kille, latinotyp. Mums för ögonen. Fick mig några goda skratt då han klämde på mig och konfunderat klämde på livmodern och reagerade över att magen var så hård där, tills han kom på att jag ju är gravid... ;-) Han menade att även om urinstickan (när jag kom in igårkväll) visat +2 var alla andra prover negativa, ingen feber och ultraljudet var ju hur fint som helst. Magen, som varit hård och öm under natten, var nu mjuk och helt oöm. Han bedömde att jag kunde få äta och dricka och sedan åka hem. Jeey!
Vid 13- fick jag äntligen vatten. Och blev av med droppet, och fick gå på patienttoaletten igen. Har två fina sår på mina händer eftersom nattens dropp bloat i slangen hela tiden så de spolade ur tre gånger innan förmiddagens barnmorska gav upp och satte nytt dropp i andra armen i stället. Mycket bättre, inget blod, ingen smärta. Efter vatten kom knäckebröd med ost. Efter en halv macka fick jag lite ont i magen, troligen fick den extremt tomma magsäcken en liten chock. Vilade en stund innan jag åt en macka till. Sedan fick jag lite ont igen, hade fått in lite nyponsoppa som jag drack av lite också. Vid 15-tiden hade både maken kommit tillbaka (jag skickade hem honom vid halv 5 på morgonen att sova!) och snälla doktorn gick ronden. Vi pratade lite och hon sa att jag kunde få åka hem, om jag fick ont igen skulle jag få med mig två stolpiller mot kramp och värk - och om de inte hjälpte skulle jag få åka hem. Jeey! Medan hon stod där passade jag på att kräkas igen, jag som inte kräkts sedan 3-tiden på natten. Nypondrickafärgat. Isch! Hon frågade om jag ville stanna kvar, jag sa "ÅKA HEM"! Få duscha och borsta tänderna... som jag inte fått borsta.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att borsta tänderna. Tre gånger. Har nu fått tandvärk. Inte helt konstigt med tanke på hur mycket magsyra och galla fräter på tänderna... Isch! Sedan blev det vila, och nu har jag just mumsat i mig ljus macka med bredbar leverpastej, inget mer magont. Mmm. Törstig så jag ska försöka få i mig lite mer vatten också. Lite i taget var doktorns order.
De kunde som sagt inte klura ut varför jag plötsligt blev så dålig. Vi uteslöt matförgiftning eftersom maken åt exakt samma utan att bli dålig det minsta, men däremot menade gyndoktorn att det inte var helt ovanligt att man kunde få lite ont i gallan av att ha ätit fet mat (filmchipsen!) som magen inte var van med - just eftersom det mesta i kroppen inte riktigt fungerar som det normalt när man är gravid.
Försökte besvara inlägg och skriva i dagboken via mobilen, innan batteriet tog slut, i förmiddags från sjukhuset men det visade sig att det är någon kod här på sidan som inte funkar med webläsaren i min mobil (ingen smartphone) så jag kunde bara läsa, inte skriva. :-P Tack Leolah för att du oroat dig, som du läser - jag mår ganska OK iaf! (och Krypet mår tipp topp därinne, han har roat sig mycket idag med att hoppa på min urinblåsa... )
Nu ska jag fortsätta vila. Förhoppningsvis är jag mer på banan imorgon, men för säkerhets skull ringde jag butiken och sa att jag inte kommer, redan i förmiddags. Ringde och pratade in till min barnmorska redan vid 7-imorse på hennes telefonsvarare också eftersom jag skulle träffat henne på förmiddagen. Tredje gången vi ställer in akupunkturen! :-P Missat förlossningföreläsningen ikväll också, men att under natt och dag lyssnat till åtminstone tre förlossningar (den sista när maken var där och väntade med mig) i rummet bredvid är jag inte speciellt sugen på att se förlossning på ett tag...
[image1]
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.